Egentligen var det tuberkulosens härjningar som låg bakom den idé som Beda Hallberg (1869–1945) kläckte i början av 1900-talet. Sjukdomen drabbade särskilt människor mellan 20 och 40, och Beda insåg att tuberkulosen måste bekämpas förebyggande – bland barn och ungdomar.Inkomsterna från välgörenhetsbasarerna var patetiskt otillräckliga, så Beda föreslog att man skulle börja sälja en liten konstgjord blomma, så billig att alla kunde köpa den.
De allra första majblommorna såldes 1 maj 1907 i Göteborg, och majblomman blev snart en stor säljsuccé över hela landet. Inkomsterna från försäljningen av majblommor användes till att förebygga, lindra och bekämpa sjukdomar hos barn. Man riktade även in sig på att ge fattiga barn möjlighet att få komma till sommarkolonier, så att deras motståndskraft mot tuberkulosen ökade. Beda drev själv ett sådant feriehem för flickor.Hennes majblommeidé spred sig raskt till många andra länder, och hon blev snart internationellt känd. Redan 1922 färdades majblomman över Atlanten där den sedan förvaltades av svensk-amerikanerna, som sålde majblommor för att bland annat finansiera en sanatoriepaviljong i Denver. Den invigdes av Beda själv, som fick ta emot mycket uppskattning av samtiden. Hon fick hederspension av svenska riksdagen 1938, en ära som dittills endast vederfarits en kvinna före Beda.
När folksjukdomen tuberkulos utrotats styrdes inkomsterna från majblommeförsäljningen över till att förbättra tillvaron för handikappade barn. I dag är Majblomman Sveriges största barnhjälpsorganisation som arbetar för att förbättra barns villkor och stödjer forskningsprojekt om barns livsvillkor. Numera går majblommepengarna även till barn med sociala eller ekonomiska problem. Målet är att alla barn ska få vara med och dela gemenskapen med sina kamrater i skolan och på fritiden.