Att man kan få vaga uppgifter om damers ålder är man van vid, men att en 75-åring börjar intervjun med att meddela att han redan är 76 hör inte till det vanligare. Men det finns en förklaring.
– På passet står det att jag fyller 75 år nu, men det beror på förvirringen mellan den julianska kalendern, som tillämpas i Etiopien, och den gregorianska som är den som gäller här, säger Ezra Gebremedhin och börjar förklara.
I den julianska kalendern räknar man med att det nu är år 2004, vilket gör att det just nu föreligger en diskrepans på sju år, men för det mesta är skillnaden kalendrarna emellan åtta år.
– Jag är alltså född 1928 enligt den julianska kalendern, men när jag av en myndighetsperson blev tillfrågad om vad det motsvarar enligt den gregorianska, så svarade jag 1936. Jag glömde att skillnaden mellan julianska årets nyår 11 september och min födelsedag bara är sju år, så rätt födelseår skulle alltså vara 1935. Så jag är egentligen 76, säger Ezra Gebremedhin glatt.
Han är född och uppväxt i Etiopien men hans föräldrar kommer från Eritrea. På sin mors sida har han rötter också i Etiopien. Han gick i skola till och med collegenivå i hemlandet och fick motsvarande fil kand i pedagogik där. Efter fortsatta studier i USA avlade han en magisterexamen i samma ämne. Efter detta slog han om och började läsa teologi och hade en teol kand med sig när han återvände till Etiopien, där han 1963 blev generalsekreterare i den etiopiska evangeliska Mekane Yesus-kyrkan. Därefter övergick han till att arbeta som präst i sin kyrkas moderkyrka i Addis Abeba.
– Jag predikade bland annat i radio och då hörde kejsar Haile Selassie mig och inbjöd mig att besöka honom. Han ville väl veta vad jag var för en och vi hade ett kort samtal. Jag hade faktiskt träffat honom två gånger tidigare, dels när jag fick en klocka av honom under collegetiden, dels på min bröllopsdag, då han stannade när bröllopsföljet gick förbi och gav mig en penninggåva, berättar Ezra Gebremedhin.
Han reste sedan till Sverige 1970. Tanken var att han skulle disputera och sedan återkomma som lärare i Mekane Yesus-kyrkans prästutbildning. Nu blev det inte så, för den kommunistiska Menghisturegimen tog över och förföljelserna blev svåra i Etiopien. Så han blev kvar.
– Avhandlingsarbetet tog lång tid, först 1977 blev jag klar. Jag blev lärare vid Johannelunds teologiska institut på 50 procent och präst i Gamla Uppsala församling på 50 procent, berättar han och förklarar att Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, som står bakom Johannelund, också stod bakom hans kyrka i hemlandet, Mekane Yesus.
– Så jag kunde betala tillbaka lite, säger han.
Han var sedan ett par år i Kista församling, där han arbetade med invandrare, både eritreaner och etiopier.
Han kom sedan till Uppsala universitet, som forskningsassistent, blev docent och undervisade i patristik – läran om kyrkofäderna – och var kvar där till pensioneringen år 2000.
Sedan dess har han fortsatt med forskning och akademiskt skrivande, bland annat en bok, Kenisha, om den eritreanska evangeliska kyrkan, samt flera bidrag till Encyclopaedia Aethiopica.j
– Jag har goda kontakter med kyrkans folk i både Eritrea och Etiopien, men det blir inte så ofta av att jag åker dit. Senast var det 2004, i samband med min moderförsamlings 100-årsjubileum, säger Ezra Gebremedhin, som talar om att det finns ett nordeuropeiskt Mekane Yesus-förbund, som både han och hans fru är aktiva inom.
– Vi försöker leva i två världar. Det är inte alltid lätt, men det går hyfsat, som ni säger. Sverige har blivit vårt andra hemland. Det var inte meningen att det skulle bli så, men jag är tacksam för åren här, sammanfattar han.