Daltande och gullegull har hon inte mycket till övers för, den kristdemokratiska gruppledaren Christina Carlsson. Hon beskriver sig själv som ?taktlös?, en person som inte skulle göra sig till ens om kungen var middagsgäst. Kanske har den rejäla stilen med den stora familjen att göra ? med sju barn måste det vara raka rör för att vardagen ska fungera.
? Jag är ingen hönsmamma eller curlingförälder. I dag tror vi att barnen behöver så mycket aktiviteter, fastän det nog främst är föräldrarna som vill ha social samvaro. Som babysång till exempel ? visst är barn intresserade av rytm och musik, men du som förälder ska inte behöva stressa ihjäl dig för att hinna. Då går radion precis lika bra.
Regnet öser ner när vi träffas i centrala Östhammar. Christina Carlsson tycker om att ta semester på hösten och är inte typen som sörjer över uteblivna paraplydrinkar i poolen.
? Nej, gud! Jag är nykterist och dessutom gillar jag inte att bada, säger hon.
Badglad eller inte, en dag som denna blir man blöt ändå. Christina Carlsson passar lägligt på att fynda regnkläder åt de yngsta barnen. Annars är kläder inte direkt en topprioritet.
? Klänning har jag bara använt två gånger i mitt liv. Ena gången var på mitt bröllop. Men jag köpte en ny skjorta när ett av mina barn gifte sig nyligen. Nej, jag tycker att man ska vara hel och ren, men därutöver kan man ha på sig vad som helst.
Christina Carlsson växte upp i ett litet villaområde i Älvsbyn i Norrbotten. Hon engagerade sig tidigt inom politiken och startade redan i tonåren en lokalförening inom KDU, men ?den dog nog när jag flyttade därifrån?. Från Älvsbyn är steget stort till livet på en lantgård i Österby, både geografiskt och mentalt, men vad gör man när man inte hittar jobb närmare hemmet?
? Jag sökte alla jobb norr om Sundsvall som fanns i Platsjournalen. Det var fyrtio stycken, berättar hon.
Till slut fick hon ett jobberbjudande i Uppsala. Flyttlasset gick söderut och Christina Carlsson fick sovplats hos en kollega. Och kollegan råkade visst ha en bror.
? Den där var snygg tänkte jag första gången vi sågs. Det sa klick direkt, säger Christina Carlsson.
Så gick det alltså till när tjejen som knappt aldrig hade sett en ko, och som trodde att hon skulle dö av tristess på landet, till slut ändå hamnade i lilla Österby. Nu för tiden hjälper hon med van hand maken med de 40 köttdjuren. Och inte bara det. Sedan är det förstås odlingen och snöplogningen och undersköterskejobbet och kommunpolitiken och kyrkan också.
Telefonen ringer. Det är pingstkyrkans ordförande som vill planera höstens verksamhet.
? Det är förresten i kyrkan jag firar min födelsedag, säger Christina Carlsson när hon lagt på.
Sedan ska pojkarnas galonbyxor betalas. Christina Carlsson halar fram plånboken.
? En grattisintervju minsann kommenterar expediten och tillägger strax:
? Men herregud, fyller du femtio? Jag trodde det var fyrtio!
Christina Carlsson kisar nöjt.