Fjällnestor fyller 90

Sten och Amelie umgås mycket fortfarande, fastän de skilde sig för många år sedan.
Sten är klädd i mörk skjorta och runt halsen har han sin snusnäsduk, eller tatertörkle, "tattarduk", som det hette i Norge när han var ung. Han har alltid haft en sådan, ända sedan han blev pojkscout i Norge för 84 år sedan.
Det var då hans stora intresse för, eller ska man säga kärlek till, naturen väcktes på allvar.
- Vi fick vara ute i friska luften och tälta, tälja, elda och göra knopar, berättar Sten med ett litet norskt sjung i rösten.
När man träffar Sten, även om det är i Stockholm, märks det snabbt hur central naturen är i hans liv. När han berättar om någon tur han gjort, målar han alltid upp bilder av omgivningen. Det är norrsken, lavar på björkstammar, fjällabben som ryttlar, snöripans byte av klädedräkt och blåhakens sång.
Bilderna finns där, men samtidigt finns det didaktiska, viljan att lära ut någonting om naturen vi har omkring oss.
- När man går i fjällen måste man lära sig en del om naturen. Inte bara se det storslagna, mäktiga. Vända blicken neråt, se växter och djur. Se det lilla livet. Hela naturen är uppbyggd av små detaljer, säger Sten lugnt.
Han menar att när man kommer från en stressig stadsmiljö för att vandra i fjällen, behöver man tre dagar på sig för att stresshjulet ska stanna. Därför måste man tillbringa lite längre tid i naturen än somliga är beredda att ge, berättar Sten och ger en lektion om hur snödjupet påverkar blåbärsrisets växtplats.
Och vem kan veta detta bättre än Sten Brander, vårt lands mest kända fjällprofil, som fått ta emot medalj av kungen och varit verksam i hela fjällvärlden från Riksgränsen i norr till Grövelsjön i söder i sjuttio år.
Sten har många planer inför våren och sommaren. I maj bär det iväg upp till Sälka i Lapplandsfjällen och i juli åker han till Grövelsjön och håller en kurs för mor- och farföräldrar och deras barnbarn.
- Då får jag chansen att leka legalt. Vi ska tälja sälgpipor och slå knop, säger han.
Just den pedagogiska biten är mycket viktig för Sten. Att lära barn och ungdomar om hur man tar hand om naturen och vad som finns där, det är det viktigaste man kan göra inför framtiden, säger han.
Sten Brander menar att om vi ska bevara fjällvärden till de efterlevande måste man lägga fasta leder för scootertrafiken.
- Det är inte roligt när man går i naturen och ett gäng scootrar spränger förbi i 70 kilometer i timmen. Vi är sämre än norrmännen på att förbjuda scooteråkningen, så det är ofta de som kommer hit och åker eftersom de inte får göra det hemma i Norge, dundrar Sten och fortsätter:
- Jag vill inte förbjuda dem som använder scootern i sin näring, utan det är nöjesåkarna som måste begränsas till att åka på leder. Det är viktigt att fjällivet finns kvar så att man kan uppleva friheten, lugnet och tystnaden där.
Tystnaden, ja. Det är kanske något man uppskattar extra mycket om man tillbringat så mycket tid till fjälls som Sten. Han berättar med humor och värme om när han gjorde naturstigar med informationstavlor och inspelade djurläten som folk kunde lyssna på i Abisko. På ett av banden hade han bara spelat in tystnaden, så att lyssnaren skulle väckas till eftertanke.
Och på frågan om han aldrig känt sig ensam ute på fjällviddarena svarar han:
- Å vad skönt att vara ensam. Det ger en tid att titta och lyssna. Naturen har så mycket att berätta.

Fjällnestor fyller 90

Sten Brander, pigg och spänstig, kommer ner och möter upp i porten till hans exfru Amelies hus i Bergshamra strax norr om Stockholm när UNT kommer på besök. Han har rest ner från hemmet i Österbybruk för att hälsa på i Stockholm under några dagar.