Lena Björkegren och Sven Burström blev ett par för 17 år sedan. De var bekanta sedan tidigare, men en dag ombord på färjan ställde han en lite småfräck fråga.
– Jag undrade om hon hade fått någon kram i dag. Hon ljög och sade att det hade hon inte fått, och då blev det väldigt trevligt, säger Sven Burström och ler mot sambon som snart ska bli hans äkta hälft.
Vigseln blir en högst privat sak med en borgerlig vigselförrättare och två vittnen. På eftermiddagen kommer gäster för att fira 80-åringen, och då är bröllopet redan avklarat.
Vi gör det redan på morgonen för att vi inte ska bli jäktade och stressade.
Mottagningen i det före detta gästgiveriet från 1800-talets mitt kan nog locka en och annan gammal bekant. Och sådana har Sven Burström gott om efter ett händelserikt och socialt liv.
Jag har alltid haft ett väldigt glapp i näbben. Det kan jag inte rå för, säger han och skrattar.
Sven Burström föddes på Söder och är uppvuxen i Enebyberg, där han varit mycket engagerad i idrottsföreningen. År 1947 tog han examen från Norra Real och ett par år senare tog han examen från Stockholms stads handelsgymnasium.
Efter värnplikten i Umeå flyttade han ned till Stockholm igen och fick snart jobb på Jordbrukarbanken. Men även om det gick bra på banken trivdes inte Sven Burström riktigt i rollen som banktjänsteman.
– Banktiden var förspillda dagar för mig. Men samtidigt har det varit en stor tillgång att få ta del av bankernas erfarenhet.
Efter ungefär tio år på banken kände Sven Burström att det var dags att söka sig vidare. Han började köpa fastigheter i Vaxholm, bland annat det gamla tullhuset, och hoppades få avkastning på att hyra ut. Det gick bra och år 1960 sade han upp sig från banken.
Något år senare lärde han känna en person som förde resonemang om transporter till öarna i Stockholms skärgård. Det väckte en idé hos Sven Burström som köpte en begagnad färja av några rospiggar, men den läckte som ett såll. Så köpte han en till färja och så småningom kunde han öppna bilfärjetrafik 1967 mellan Norra Lagnö och Östra Tynningö. Sedan har turerna skiftat medan verksamheten bara vuxit.
– Jag var bäst i Vaxholm när det gällde trafiken. Vid en festival i Kastellet kunde vi transportera 10 000 människor fram och tillbaka på en dag.
Men Sven Burström var också kontroversiell och hans ambition att utöka färjetrafiken uppskattades inte av alla. Tidningsklipp vittnar om att öbor motsatte sig den ökade biltrafik som färjetransporterna möjliggjorde och även politikerna i Vaxholm satte sig till motvärn många gånger.
– Politikerna har varit mina största motståndare, säger Sven Burström.
År 1995 fick han nog av att bli motarbetad i stort och smått i Stockholmskommunerna och sålde de färjor han ägde till utlandet. Samtidigt insåg han att han faktiskt var 65 år och kunde gå i pension. I den vevan flyttade han och sambon Lena Björkegren upp till Vamsta, som ligger mycket idylliskt på landet mellan Forsmark och Österbybruk. En rundvandring i huset bland roder, ångvisslor och lanternor ger intryck av att Sven Burström saknar sjön. Men så är inte fallet.
– Kvoten är fylld, säger han och sätter sig vid flygeln mittemot hammondorgeln i vardagsrummet.
Musiken har alltid varit en viktig del av Sven Burströms liv. Han spelar piano, vibrafon och dragspel och det känns inte som en alltför vågad gissning att det blir en eller annan boogie woogie vid fredagens kalas.