En morgon för åtta år sedan – hon var 22 år då – vaknade Caroline Monthan och kände att hon inte orkade ta sig ur sängen. Hon hade haft migrän sedan hon var tolv år och mer eller mindre konstant spänningshuvudvärkt sedan 18-årsåldern. Läkarbesök hade inte hjälpt.
Nu, när hon fyller 30 år, är hon övertygad om att orsaken till det hon kallar sin stresskollaps var de extrema prestationskrav hon ställt på sig själv ända sedan barndomen. Att prestera på topp var det enda sättet för henne att känna sig lyckad – och älskad. Ibland tog det sig nästan absurda uttryck.
– När jag gick ut nian hade jag toppbetyg i alla ämnen utom ett. Jag grät och grät och kände mig totalt misslyckad. Jag var ju bara näst bäst i klassen.
Efter kollapsen var hon sjukskriven i sammanlagt två och ett halvt år och träffade minst 20 olika läkare förutom psykologer och diverse terapeuter.
Men migränanfallen accelererade och kom flera gånger om dagen. Hon gick upp 25 kilo i vikt samtidigt som hon åt starka smärtstillande mediciner. Men det kändes som om ingen tog hennes problem på allvar.
Till slut kom hon fram till att det bara var hon själv som kunde göra något åt sin situation. Så hon åkte i väg till ett hälsohem. Och där kom vändningen:
Under en föreläsning på temat ”kroppen talar till dig” kom hon på att allt som föreläsaren sade var sådant hon själv redan visste – och egentligen alltid vetat. Problemet var att hon glömt bort det och fullständigt kört över sig själv under så många år.
Efter föreläsningen gick hon ut i skogen och satte sig på en stubbe vid en liten bäck där hon började gå igenom anledningarna till att hon mådde så dåligt.
– Jag har ingen aning om hur länge jag satt där. Men när jag reste mig upp och gick därifrån hade jag bestämt mig för att jag var värd att må bättre. Det kändes som att jag var tio kilo lättare redan då.
Under tågresan hem från hälsohemmet fick hon syn på en tidning som någon lämnat kvar i tågkupén. I tidningen fanns en annons om en ettårig utbildning till friskvårdskonsult. Hon kände att det var detta hon ville ägna sig åt i framtiden.
Innan kollapsen hade hon bland annat jobbat som säljare på ett eventföretag och som annonsackvisitör på ett företag i katalogbranschen. Samtidigt höll hon på att starta ett eget företag. Hon jobbade mer eller mindre dygnet runt veckans alla dagar och förtjänsten var cirka 16 000 kronor brutto i månaden.
Lönen hade inte så stor betydelse säger hon. Det var känslan att åstadkomma något som drev henne. Att priset skulle bli så högt som det blev hade hon inte en aning om då. Men situationen blev så småningom ohållbar. Hon sade upp sig.
– Jag kände att jag aldrig mer ville ha en chef.
Hennes sambo och familj stöttade henne i hennes beslut om livsstilsförändring och resultatet blev lyckosamt. I dag är hon vd för ett företag som hon själv startat och driver och nu finns etablerat både i Uppsala och i Stockholm.
– Visionen är att inspirera och hjälpa andra människor att uppnå balans i livet, säger hon.
Hur gick det med huvudvärken då?
– Jo, den kommer och går. Men numera ser jag den som en tillgång eftersom den hjälper mig att förstå hur viktigt det är att ta hänsyn till kroppen. Huvudvärken är ett tecken på att det är dags att varva ner.