Peter Perski är den mångfacetterade skådespelaren med teater, filmer och tv-produktioner som ”Kommissionen” och Maria Wern-serien i sin 20-åriga repertoar.
– Jag tycker inte att jag har haft ett stort genombrott, det har inte smällt, utan jag jobbar på. Som frilansande skådespelare har jag spelat på många ställen runt om i hela landet. Att vara på nya arbetsplatser och träffa nya människor ger nya impulser. Jag trivs med att kunna välja vad jag vill vara med i. Frihet är viktigt för mig, säger han hemma i vardagsrummet.
Friheten är också ett av motiven bakom hans stora intresse.
– Cykling är min passion. Jag är en väldigt hängiven cyklist. Cykling ger en enorm frihetskänsla som gränsar till meditation.
Besattheten, som har givit upphov till hans turnerande enmansföreställning ”Cyklisten”, kan utövas i alla väderlekar. Han har en vintercykel, en höstcykel och en vår- och sommarcykel. Vid sidan om loja cykelutflykter blir det krävande träningar och långdistanslopp tillsammans med kamraterna i cykelklubben Vinet.
– Vi premierar god mat, vin och snabb cykling. Det låter behagligt, men vi är inga slappisar. Det är tufft att utsätta sig för både fysiska och mentala påfrestningar. Man möter sig själv i ögonblick som är väldigt jobbiga. Att klara det är oerhört tillfredsställande och utgör en stark drivkraft för mig.
När den påtagliga entusiasmen har lagt sig blixtrar en reflektion fram:
– Det är fascinerande att man kan njuta av att lida. Man blir beroende av endorfiner för att må bra, säger han en smula generad.
Scenframträdanden är kanske inte fullt lika fysiskt pinande som fartfyllda cykellopp uppe i bergen. Men repetitioners och inte minst premiärers mentala påfrestningar ska inte underskattas, menar den Dramatenaktuella skådespelaren. Detsamma gäller belöningen.
– Det kan bli världens endorfinkick om man får publikkontakt. Det är superhäftigt när det uppstår kommunikation mellan scen och salong. Grymtningar, asgarv, ett subtilt skratt eller en annan fysisk reaktion som tyder på att publiken har förstått det ensemblen är ute efter. Det spelar jag för.
Fascinationen för film liksom för hur skådespelare ”kunde skapa ett eget universum vid sidan om verkligheten” fanns redan under uppväxten i Stockholm. Också en längtan efter att bli sedd.
– Jag ville bli lyssnad på. Jag var ett nyfiket och livligt barn, full av energi. Det är jag fortfarande. Jag hinner med mycket och tar vara på tiden. Men jag tycker också om att slappa, så jag är nöjd med min balans i livet, säger Peter Perski. (TT)