Iulia är född och uppvuxen i kuststaden Odessa i Ukraina. Hennes pappa var egenföretagare och hennes mamma frisör. Redan i treårsåldern började Iulia att dansa, klassisk balett.
– Det var väldigt sträng regim i balettskolan, minns Iulia. Men avskräckande verkar den ändå inte ha varit, för sedan dess har dans i olika former – med små avbrott – följt henne genom livet.
– Sedan fortsatte jag med tedans, alltså pardans där tio olika danser ingår, säger Iulia, som också tävlade i dans hemma i Ukraina under några år, tillsammans med en fast partner. Men dans som yrke var aldrig ett alternativ:
– Jag kände att jag ville göra andra saker också, med hjärnan. Jag ville studera vidare men visste inte vad.
Iulia är naturvetenskapligt begåvad, och efter gymnasiet valde hon därför att läsa biologi vid ett universitet i Moldavien, och berättar om de stora olikheterna i förhållande till Sverige.
– Generellt sett var studiekraven mycket tuffare i Moldavien, och systemet mycket annorlunda. Jag läste tolv ämnen samtidigt, säger Iulia som sedan läste vidare vid ett universitet utanför Moskva. Ryssland erbjöd kvotplatser för moldaviska studenter, och efter en tentamen valdes hon ut för vidare studier. Ungefär i samma veva träffade Iulia sin blivande man, som kom från Sverige men studerade i Ryssland.
– För att kunna få bo ihop gifte vi oss, det var en formaliagrej. Efter två år, när jag var färdig med min grundutbildning, flyttade vi till Sverige. Jag följde både kärleken och utbildningen, för jag tänkte läsa vidare.
2008 kom Iulia till Sverige och Uppsala. Hennes första starka intryck var att allt var så fint och grönt och rent.
– Lägenheterna såg ut som små dockskåp, med fråndragna gardiner så att man kunde se rakt in. Alla gator och torg var så städade och alla bilar så putsade. Det var helt annorlunda mot den miljö jag var van vid.
Iulia blev också genast förtjust i det svenska språket, som hon uppfattade som vackert, uttrycksfullt och framförallt sjungande.
– Språk är inte bara ord utan också melodi, och den hörde jag trots att jag inte är särskilt musikalisk. Jag blev genast sugen på att lära mig svenska, inte minst för att jag inte kunde tänka mig att bo i ett land där jag inte förstod vad folk sa runtomkring mig, säger Iulia som först tog sig an svenska för invandrare, sfi, och sedan medvetet kastade sig ut i projekt som utsatte henne för ”jobbiga språkliga situationer”. Efter en tid började hon läsa mastersprogrammet i mikrobiologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet här i Uppsala, och disputerade för några veckor sedan. Avhandlingen handlar om hur man kan förebygga livmodersinflammationer/blodförgiftning hos hundar genom läkemedel som kan spåra sjukdomen på ett tidigt stadium – nyttig forskning som kan komma att gagna många tikar i framtiden.
– Livmodersinflammationer är svåra att diagnosticera, och det är jätteviktigt att få en snabb och exakt diagnos.
På fritiden är hon engagerad i föreningen Kulturalla som står bakom Kulturernas festival som hölls i Uppsala i helgen. Det började med att hon sökte sig dit som volontär för några år sedan.
– Då dansade jag, men sedan blev jag mer och mer engagerad i själva processen, först som funktionär och sedan i styrelsen, säger Iulia som i egenskap av föreningens ordförande håller karnevalens invigningstal.
Iulia tycker också om se på och själv spela teater, och att dansa zouk tillsammans med pojkvännen Daniel. Zouk är en brasiliansk pardans med rötter i karibiska övärlden.
– Vi reser gärna runt på de kongresser som hålls i Europa!