En gemensam bekant tyckte då han hörde att jag skulle intervjua Hans Dalborg att jag skulle fråga vad som är ”hemma” för honom.
”Jag menar, han är oerhört mycket dalkarl, en stor del av sitt umgänge har han i Uppsala, han bor i Stockholm på veckorna och i Knivsta på helgerna”, förklarade han.
– Hemma är där Anna är, om man får vara så romantisk, blir Hans Dalborgs svar, när jag ställer frågan.
Dalaursprunget hänför sig till uppväxten i Säter, där pappan var kyrkoherde och mamman var tandläkare.
– I den mån hon hann, för hon var mest hemma och födde barn, förklarar han.
Under skoltiden spelade han ventilbasun i Lökens sjumannaband, ett jazzband som på den tiden spelade i stora delar av Dalarna.
– Det blev ju mest dansmusik vi spelade och att spela var det ju det oskyldigaste man kunde göra, för då kunde man ju inte göra något annat, förklarar han.
Han växlar om och inser att det här skall komma i tidningen så småningom och tillägger:
– Mina föräldrar hade en sorts grundlig hederlighet. Jag hoppas att jag har fått med mig denna sorts inre kompass. Det kan vara nyttigt när man är inom näringslivet.
Efter studenten i Hedemora, på helklassisk gren, kom han till tolkskolan här i Uppsala. Där trivdes han utmärkt och där träffade han personer som än i dag tillhör hans bästa vänner.
– Vi läste ryska och efter en tid fick vi chans att tenta för akademiska betyg i språket. Jag var en av dem som lyckades vid första försöket och när jag berättade det för vår lärare, så utbrast han: ”Har Dalborg klarat sig? Det är ju fullkomligt obegripligt!”
Med betygen i ryska hade han en halv fil kand redan innan han börjat läsa ”på riktigt”.
– Det där gjorde att jag tyckte att jag hade tid med en hel del roligt, som Kruthornen på V-Dala, Juvenalorden och Gastronomiska klubbben. Jag läste slaviska språk och en massa annat och när jag fått min fil kand så kände jag att jag måste bestämma mig. Så jag sökte in på Handels i Stockholm. Jag bosatte mig där men märkte att jag pendlade mer till Uppsala och min dåvarande fästmö, nu min fru, än vad jag skulle ha gjort om jag bott i Uppsala och pendlat till Handels. Så jag flyttade tillbaka till Uppsala, berättar han.
Han doktorerade vid Handels, var lärare och forskare, men gick så småningom till näringslivet och Skandia. För 20 år sedan kom han som vd till Nordbanken, som då var i djup kris, både vd och styrelse hade fått avgå. I dag är Nordea Europas åttonde största bank, börsens näst största företag och rankad som en av de starkaste bankerna i världen.
– Det gör mig stolt och glad, säger Hans Dalborg.
Han märkte vid sin första presskonferens efter sammanslagningen med finska Merita hur mycket det uppskattades att han sade några ord på finska.
– Så jag började lära mig finska. För att träna köpte jag en finsk översättning av Pippi Långstrump, som jag på svenska kunde mer eller mindre utantill. Så den satt jag och läste på flyget mellan Stockholm och Helsingfors. Det var nog många som tyckte att det var en konstig bankchef, som satt där och läste Pippi Långstrump!
Den återupptagna kontakten med det akademiska livet, både via konsistoriet och IVA, gläder honom mycket.
– Inte minst kontakten med studenterna, säger han.
Hans ambition har sedan han lämnat styrelsen i Nordea varit att ägna mer tid åt barnbarnen och sina fritidsintressen. Dagen efter att en intervju med bland annat det innehållet stått att läsa blev han uppringd av ett av dessa barnbarn som frågade vad de skulle göra tillsammans på söndag. Och på den vägen är det.
– Så i dag skall jag åka in och spela golf med ett annat av dem och sedan skall jag gå på en elevkonsert på Operan på kvällen, avslutar Hans Dalborg.