Leo växte upp i byn Lockelsbo sydväst om Månkarbo som nummer tre av sju syskon i en kull om sex pojkar och en flicka. Hans mamma jobbar fortfarande i äldrevården i Tierp, pappa är renhållningsarbetare i Täby, ”fast numera kör han mest slam i Uppsala”.
– När jag ser tillbaka tänker jag att jag hade en bra och harmonisk uppväxt. Att vara uppvuxen i en stor familj kan ha sina fördelar. Med sex syskon får man lära sig tålamod.
Leo gick i skola i Månkarbo. Fritiden ägnade han åt idrott: först löst organiserad innebandy med kompisar, sedan fotboll i Månkarbo och ishockey i Tierp.
Efter högstadiet i Tierp fortsatte han på livsmedelsprogrammet på Ekebyskolan i Uppsala.
– Det var en bred utbildning. I början gjorde vi allt från att stycka kött till att baka.
Men när det väl var dags att att specialisera sig valde Leo bageri/konditordelen, mycket på grund av det kreativa i yrket, och för att han helt enkelt tyckte det var roligt att baka.
– Jag kände att jag ville skapa saker med händerna.
Efter sin examen gjorde han värnplikten vid en vakt- och insatsstyrka i Arvidsjaur – helt och hållet ett fritt val.
– Det var självklart för mig att göra lumpen. Det var en erfarenhet jag kände att jag ville ha. Dessutom ville jag i väg, och se något nytt. Så jag testade Arvidsjaur. Det var lärorikt även om man kanske just då tyckte att det var jobbigt.
Arbetsmarknaden för bagare/konditorer erbjöd huvudsakligen deltidsjobb, men till slut fick han napp: ett heltidsjobb som bagare på Ica Maxi i Trollhättan, där han bodde och arbetade några år.
– Fast jag saknade familjen och mina vänner. När jag fick jobb på Knivsta Bageri flyttade jag hemåt igen.
Leo har också erfarenheter som egenföretagare. Under en period drev han gamla Konditorifackskolan vid Västertorg.
– Det är en svår bransch, men jag ser den tiden som en viktig och nyttig erfarenhet.
I dag har han hunnit jobbat i tio år som bagare/konditor, och är numera anställd vid klassiska familjeföretaget GK-Bageriet i Uppsala där han trivs förträffligt – även om arbetsdagens start säker får många att grina illa: han börjar arbeta med degarna mellan kl 5 och 6 på morgnarna.
Att hålla sig i fysisk form är viktigt för honom. Leo kör styrka och kondition på gym, mest för att må bra, men den stora passionen är cykling. I vardagsrummet står en stilig röd racercykel av märket Spezialized, en av hans tre hojar.
– Om somrarna blir det mycket cykel. Jag har några rundor jag brukar köra, till Vattholma och Storvreta, säger Leo som i år ska köra Vätternrundan för åttonde gången.
– Jag ska åka med farsan och svärfarsan. Min pappa har kört den 32 gånger.
Leo träffade sin blivande hustru Elin på ett poolparty utanför Månkarbo sommaren 2009. Paret gifte sig 2014 i Vaksala kyrka.
– Elin kände min syster Nanette. Vi flyttade ihop efter tre månadeer.
Här i Gränby har de bott i sex år, men nu blåser förändringens vindar. Flyttkartonger står travade längs en vägg, för den lilla familjen ska flytta till en större lägenhet, en trea i Södra Årsta. Under hela intervjun har en soligt leende Loke varit sysselsatt i sitt babygym, och Leo betraktar honom stolt.
– Visst är det helt otroligt fantastiskt att allting på en liten människa bara fungerar, helt automatiskt, säger han och lyfter upp sonen i sin famn. Båda smilar entusiastiskt upp sig mot fotografen, och Loke skrattar ett smittande, kluckande babyskratt.
– Att umgås med familjen, med syskon och släkt är jätteviktigt för mig, viktigare än någonsin, säger Leo innan han och hustrun ska ta itu med flyttkartongerna, promenera med Loke och laga middag,
– Han har börjat äta lite riktig mat nu äpplen, päron, potatis och morot.