Textilkonstnären Birgit von Platen fyller 75 år. Hon har under nästan hela sitt liv verkat som konstnär. Trots att det stundtals varit en tuff väg att vandra ser hon ingen anledning att någonsin sluta med konsten.
– Jag tänker aldrig sluta. Sanningen är att jag inte vet vad jag skulle göra av mig själv om jag inte kunde fortsätta jobba, säger hon.
Birgit von Platen bor i dag i Öregrund med sin make. Men hennes historia börjar i Härnösand där Birgit föddes. Från Härnösand flyttade familjen till Timrå och när Birgit sedan sökte sig vidare efter grundskolan gick färden till Borås och Textilhögskolan.
– Jag har alltid tecknat, ända sedan jag var liten. Så jag ville hitta något som hade med det att göra. Jag kommer inte ihåg exakt varför det blev Borås men det var mönstertecknarutbildningen som lockade i alla fall. Och utmaningen att skapa i färg och form, säger Birgit von Platen.
Utbildningen på Textilhögskolan var riktad mot industrin och industridesign. Men Birgit kände efter några år att hon ville vidga sitt perspektiv från det industriella. Så hon sökte till konsthögskolan i Göteborg där hon studerade under en tid. Efter det tog hon ett jobb på Mölnlycke som mönsterdesigner.
– Där var jag i två år. Men det passade mig inte riktigt så jag slutade och började frilansa i stället, säger hon.
Det var så hon hamnade i Saxnäs i Västerbotten där hon träffade en person kom att få ett stort inflyttande.
– I Saxnäs fanns det en kvinna som hette Emma Wiklund. Hon var en stor konstälskare och hjälpte många konstnärer. De fick bo i hennes hus och betalade för sig med verk i stället för pengar. Det var hon som fick mig att sluta jobba för andra och börja jobba för mig själv. Hon inspirerade mig väldigt mycket, säger Birgit von Platen.
Efter tiden i Västerbotten flyttade Birgit och hennes make till Stockholm där de bodde de följande trettio åren. Men en stor del av sin tid spenderade Birgit mycket längre norrut, i fjällen.
– Jag har varit i fjällen varje år sedan 1963, oftast både vinter och sommar. Det började när jag var uppe i Abisko en höst och målade. Jag blev så förtjust i naturen att jag köpte ett gammalt hus där uppe. Huset rev vi och ersatte efter några år med ett nytt hus där vi nu spenderar stora delar av året, säger hon.
Flytten till Öregrund för tio år sedan berodde delvis på att Birgit och hennes make ville se något nytt och lämna radhuset i Vaxholm. De är båda pensionerade nu men Birgit har inte slutat jobba för det.
– Jag borde kanske ta det lugnt men jag tycker fortfarande att det är roligt. Min senaste utställning var i Luleå och jag har gjort ett täcke till kyrkan här i Öregrund. Kan jag göra någon glad så är jag nöjd, säger hon.
Men livet som konstnär har inte alltid varit så lätt.
– Det är ett hårt liv man lever som konstnär. Att försöka försörja sig och klara sig på det man gör är tufft. Jag har lyckats genom att sälja mycket till statliga myndigheter, landsting och kommuner. Men man kan inte heller skapa konst med tanken att man ska sälja den, så funkar det inte, säger hon.
Under 80-talet arbetade Birgit för Statens kulturråd och konstnärsnämnden, till en del för att försörja sig men också för att hjälpa andra konstnärer och ge dem jobb.
– Det var väldigt roligt och intressant. Det var också bra att träffa andra konstnärer, annars är det ett ensamt jobb, säger hon.
Genom kulturrådet kunde statliga myndigheter söka pengar för utsmyckning vid nybyggnationer. Birgit berättar att till exempel när skattemyndigheten skulle bygga nytt så kunde de få en procent av byggkostnaderna betalda av kulturrådet för att användas till utsmyckningar. Vilket gav många konstnärer jobb.
– Jag är inte säker på att alla såg nyttan med konsten. Men jag tror att alla tyckte det var fint i alla fall och det förbättrade nog arbetsmiljön en hel del på många ställen, säger Birgit von Platen.