En finklädd förväntansfull församling och ett löfte som skulle avges mellan två personer om att älska varandra i nöd och lust.
Förra lördagen var helt fantastisk då jag fick äran att närvara på en av mina bästa vänners bröllop. Tidigare har kyrkobesök mest handlat om begravningar för egen del men jag kan faktiskt börja vänja mig vid detta istället. Visst blev det en och annan tår även denna gång från undertecknad men det var nog för att det måste kommit ett dammkorn i ögat. Det måste ha varit jättedammigt.
Eller så kan det ha varit för att det vackraste som finns är att se två personer stå i sin allra lyckligaste stund, med två enorma leenden och svara ja till varandra. Det finns något heligt i det. Och då är jag inte ens troende.
Att göra:
Musik. Weeping Willows spelar i Parksnäckan. Det är ju en favorit sedan man såg på "Pistvakt" som knodd. Nu är det visserligen utsålt men du kan ju alltid ta en filt, en snäll kompis eller kanske två om du har tur och ha en liten picknick utanför.
Martin Hallén Almroth är deskredaktören och reportern som tyckte det var urkul att få vara toastmaster under bröllopsfesten.
Att äta:
Sätt ugnen på 200°C. Rosta pinjenötter i en torr stekpanna tills de fått gyllenbrun färg. Bred ut tomatsås (krossade tomater, en klick tomatpuré och basilika) och fördela skivad mozzarella på libabröd. Skyffla in pizzan i ugnen och låt den stå i 5-10 minuter beroende på hur mycket färg du vill att rackaren ska ha. Ta ut och toppa med parmaskinka, ruccola och pinjenötterna. För den riktigt spexiga, ringla lite olivolja över pizzan. Skiva upp och du är dagens favorit.