Hon är född i Sollentuna och kom till Uppsala som treåring, då hennes pappa fick lärartjänst på Rickombergaskolan. Anna började rida som tioåring i Akademistallet i Uppsala, och passionen för hästar finns fortfarande kvar.
– Jag har ridit till och från hela livet med undantag från en period när jag som doktorand föll av och fick hjärnskakning, och åren då barnen var små, säger Anna som i dag har sin nordsvenska travare Tösen i Storvreta.
Åtminstone två gånger i veckan rider hon, men åker ut till stallet fyra. Hon talar varmt om Svenska ridtravarföreningen där hon är aktiv. Föreningen tar hand om gamla travhästar.
– Det finns ett liv för dem efter efter travet. Vi skolar om dem till ridhästar. Det är bra hästar, och det står till och med i rasbeskrivningen att de ska vara ”hanterbara”. Det finns inget motsvarande krav för andra hästar, säger Anna medan vi provsmakar hallongrottorna som ska vara till födelsedagskalaset.
Som barn av sin tid ville hon likt många andra ”rädda världen”. Ett sätt var att bli agronom, att stoppa gifter och miljöförstöring. Hon var duktig i na-ämnen, och pluggade stenhårt under åren på Katedralskolan för att komma in på agronomutbildningen.
– I dag har institutionen tvärtom svårt att få sökande studenter.
Sitt djurintresse till trots ville Anna inte rikta in sig för mycket på djur utan ha det ”utanför jobbet”. I stället ägnade hon sig åt mark och växter för jordbruksproduktion, och fortsatte sedan att forska. Hon disputerade i mikrobiologi 1985. Sedan dess har hon forskat, och är i dag professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Främst jobbar hon med ekologiskt vin och tomater. Intresset för vin härrör sig från 70-talet.
– Jag provade vin med kompisar, och sedan var jag fast. Allt det där med mikrober, jäst och odling – det passade mig som hand i handske, säger Anna som drog igång en akademisk vinkurs i Uppsala på 90-talet.
Hon jobbar i dag med ett internationellt projekt för att öka avkastningen i ekologiska vingårdar i klassiska distrikt som Chianti, Bordeaux, och Rioja, men även i Turkiet.
– Det förekommer en del fusk med begreppet ekologiskt. Somliga har egna regler för vad som är det, säger Anna, som också arbetar med ett projekt som går ut på att blanda ner senapsmjöl i ekotomatjord i växthus för att se om det tar död på förgörande svampar.
Hon tycker om att skapa vid symaskinen; klänningen hon bär har hon själv sytt, och beskriver sig som ”en rätt estetisk person som inte sätter på sig vad som helst”.
– Jag var verkligen ingen stjärna i slöjden, utan är snarare självlärd. Min mamma sydde också jättemycket., säger Anna.
Hon har en liten firma och extraknäcker som sömmerska. Flera gånger i samband med akademiska högtider har hon haft kunder till bordet.
– De äldre herrarna fattade ju inte att det var jag som lagt upp deras frackbyxor veckan innan, säger hon och skrattar.
Och apropå kläder så reflekterar hon lite över människor som på kvällen lägger fram de kläder de tänker ha på jobbet nästa dag.
– Jag fattar det bara inte! Man kan ju inte veta hur man känner sig då? Det kanske inte alls funkar med det man tänkt kvällen innan!
För bara ett par år sedan flyttade familjen från Graneberg och ”en helt färdig trädgård” till den vackra paradvåningen på Kungsgatan – praktiskt nära till Centralstationen, för 1 sept börjar hon på en deltdstjänst på Jordbruksverket i Stockholm.
I dag får hon utlopp för odlingslusten på Blidö, men minns gärna sina formklippta buxbomsbuskar i trädgården i Graneberg.
– Buskarna var klippta i form av kaniner som skulle stå och kalasa på maskrosor, hade jag tänkt. Fast det var inte helt lätt att få maskrosorna att växa där jag ville och där de inte tänkt sig växa från början.