Viljan att slå på radion och kunna lyssna till favoritmusiken fick honom att engagera sig politiskt.
– Mina barn har berättat för mig att jag fyller sextiofem år, säger Peter Nordgren.
Önskelistan har inte så stor variation. Böcker, det är vad han önskar sig inför sin födelsedag.
– Min familj tycker att det är tråkiga önskningar. Jag har en lista på tvåhundrafemtio böcker som jag sprider till nära och kära. Det finns ett djup i litteraturen som jag tycker att man inte hittar i annan konst.
Utöver litteraturen är musiken ett stort intresse och den ska helst komma från femtiotalet. Under 1960-talet, när Peter Nordgren var tonåring, upprördes han över att det inte spelades den musik han tyckte om på radio. Han ville ha en fri radio och var emot radiomonopolet, vilket också Folkpartiet var.
– Det var den frågan som fick mig politiskt intresserad.
Men hans politiska ställningstagande var inte alltid uppskattat av människor i hans omgivning. Hans mormors pappa sa uttryckligen att han inte tyckte att Folkpartiet var ett bra val.
– Man var endera kommunist, eller socialist på norrlands inland. Men han kom att respektera att jag stod för mina åsikter.
Peter Nordgrens politiska engagemang resulterade i en tid som folkpartistiskt kommunalråd. Under den tiden ägnade han sig mycket åt frågor som rörde samhällsbyggande, ett intresse som följt honom in i hans nuvarande arbete som handlar om mark- och etableringsfrågor.
– Hur man får ett fungerande samhälle att växa och bli harmoniskt känner jag mycket för, säger han.
Om inte dessa frågor hade fångat hans intresse så vet Peter Nordgren precis vad han hade ägnat sig åt.
– Då hade jag vigt mitt liv åt att motverka mobbning av barn. Det finns inget försvar för det. Jag såg som barn hur det kan vara.
Att Peter Nordgren ska fylla sextiofem innebär inte att han har några planer på att sluta arbeta.
– Det blir nog ingen skillnad, jag går nog upp klockan sju i alla fall.
Bredvid utemöblerna där vi sitter i trädgården står en inhägnad. I den ligger en rysk steppsköldpadda.
– Det är min sons, den heter Obama och är tjugofem år gammal.
Den ska bo hos Peter och hans fru tills sonens lägenhet är färdigrenoverad.
1961 flyttade Peter Nordgren till Uppsala. Tillsammans med sin ensamstående mamma, två syskon och morföräldrar flyttade de från Norrland till en lägenhet i Eriksberg.
– Vi fick rinnande vatten och toalett. Vi kom in i det moderna samhället när vi flyttade in i den lägenheten.
Hans mamma är åttiofem år och har kvar samma lägenhet.
– Jag är nog mycket präglad av min barndom, på gott och ont. Jag kastar till exempel inte bort saker innan de är utslitna. ”Det här har du inte använt på flera år”, ja, det är en ständig diskussion, ler han.
Han skänker gärna bort saker men kastar dem, gör han helst inte. Han tror att det är just på grund av sin bakgrund som han vill åstadkomma något, att han vill göra skillnad.
– Jag har en ambition att göra något bra. Jag blir inte nöjd. Jag är ingen förvaltare, snarare en entreprenör.
På bordet står en tillbringare med flädersaft. Peter pekar på en buske lite längre bort i trädgården som möjliggjort att saften står där.
– De tio senaste åren har jag försökt göra det jag tycker är intressant.
Förutom läsningen tycker Peter Nordgren om att upptäcka nya öl- och vinsorter. Han har hittat många intressanta sorter när han har varit ute och rest. I kombination med god mat samlar han grupper för att avnjuta dryckerna. Så sent som förra veckan anordnade han en ölprovning.
– Om någon frågar mig var jag trivs som bäst, svarar jag ”där jag är för stunden”.