Matthew är född i Teheran, där pappa var chef för en storbank och mamma drev frisersalong. Föräldrarna ville att sönerna skulle växa upp i en friare miljö, och valde att flytta till Sverige. Han var bara fem, men minns fortfarande hur det kändes att lämna den varma storstaden Teheran och hamna en höstkväll i mörka, kalla Malung. Efter tre år som grannar till skinnfabriken flyttade familjen till Uppsala och Stenhagen.
– Åren där underbara, med mycket kultur och folk från olika länder. Vänner från den tiden träffar jag fortfarande. De har fått mig att utvecklas och bli den person jag är i dag.
Matthew gick Bolandgymnasiet med inriktning multimedia, design, musik och film – ämnen som än i dag ligger honom varmt om hjärtat.
– På Boland kom esteten i mig fram, och även intresset för att skapa och vara kreativ.
Efter studenten startade han ett företag med en vän. Båda ville skapa egna saker som entreprenörer och egenföretagare.
– Vi tog fram ett blågult silikonarmband som vi sålde genom föreningslivet och via butiker. Det var VM-tider – en perfekt start på vårt företagande, säger Matthew som tillsammans med sin vän sedan utvecklade varumärket och rabatthäftet Klubbkortet, som kunde köpas av dem som ville komma ut och pröva restauranger, aktiviteter eller skönhetssalonger till kraftigt reducerade priser. Eftersom budgeten var blygsam och inte räckte till reklam och design tog Matthew på sig den rollen.
– Kunskaperna hade jag från gymnasiet.
Företagandet öppnade många dörrar, och de började göra projekt- och designarbeten till företagen de jobbade med.
– Vi spanade på lite andra saker, vilket ledde till att vi började sälja ”nätstrumpor” på internet. Namnet var roligt då eftersom det var egendesignade strumpor, säger Matthew och berättar om sökandet efter och samarbetet med det företag i ”textilmeckat” Istanbul som skulle tillverka strumporna.
Tillsammans med vännen Bobby Kata började han sedan driva Williams Pub, som snart blev ett populärt ”ungdomshak”.
– Det var fantastiska år med otroligt skön stämning, säger Matthew som sedan 2014 driver Sherlock’s Pub på Klostergatan tillsammans med partnern Bobby som praktiskt nog är kock.
– Han är ”visare”, jag har mer erfarenhet.
På fritiden fotograferar han gärna, de senast två åren flygbilder med sin drönare. Han gillar också att skärmflyga och köra mc. I tre år har han också arbetat med att skapa och bygga en musik- och redigeringsstudio i Rackarberget, en ”man cave”, där han kan sätta sig ner och vara kreativ.
– Projektet har tagit tid, eftersom jag alltid måste vara nöjd till 110 procent, något mina nära och kära fått leva med i många år. Jag behöver alltid syssla med något, är spontan och impulsiv, och passar inte in i ”Landet lagom”. Och jag är en sån som jämt sitter och trummar och hamrar så folk blir galna, fast i mitt huvud försiggår något helt annat. Jag är en extremt jobbig person men har inte fått någon diagnos än, säger han och skrattar alltmedan kocken Bobby protesterar från köksregionen:
– Du, han är världens roligaste kille! Jag älskar honom för att han har ett stort hjärta!