Klubbstugan pĂ„ Gryttjoms flygfĂ€lt Ă€r full av rastlösa kvinnor och mĂ€n i overaller. Det Ă€r SM i fallskĂ€rmshoppning, men regnet som har kommit och gĂ„tt hela dagen tvingar deltagarna att stanna pĂ„ marken. Ann Lindberg tĂ€vlar i formationshoppning med fyra andra personer i laget âNail itâ och Ă€r med i Stockholms FallskĂ€rmsklubb.
I vÀntan pÄ bÀttre vÀder har laget mÄlat sina naglar i olika fÀrger. Hon sitter med en kopp kaffe i handen och overallen, med handtag pÄ, knuten runt midjan. Det Àr tÀvlingens andra dag, och sju hopp av tio ÄterstÄr.
ââI dag har vi egentligen bara förberett oss för den fjĂ€rde omgĂ„ngen av hopp. Det lottas ut kombinationer av formationer och block som vi ska göra. Vi trĂ€nar in sekvensen pĂ„ marken sĂ„ att alla lĂ€r sig sina positioner. Det finns dels det man kallar för ârandomsâ som bara Ă€r en formation man ska göra, och sĂ„ finns det block dĂ€r det Ă€r tvĂ„ formationer med nĂ„gon form av rörelse emellan.
Handtagen pĂ„ deltagarnas klĂ€der Ă€r till för att hĂ„lla i varandra nĂ€r man gör formationerna. Lagen hoppar frĂ„n drygt 3â000 meter och har 35 sekunder pĂ„ sig för att göra hela sekvensen av formationer sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger som möjligt.
Ann Ă€r van vid att falla fritt. Hon berĂ€ttar att hon gjort ungefĂ€r 1â400 hopp sedan hon började 1998. Inte lĂ„ngt efter sina första hopp engagerade hon sig i fallskĂ€rmsklubben som funktionĂ€r och i styrelsen.
ââFör mig blev det ganska snabbt att jag trivdes i det hĂ€r sociala sammanhanget. Att bara hoppa frĂ„n ett plan sjĂ€lv blir ganska snabbt trĂ„kigt. Jag började med Âolika typer av mĂ„linriktad trĂ€ning. Jag var med pĂ„ lĂ€ger och hade coach för att fĂ„ kvalitet pĂ„ trĂ€ningen. Det tyckte jag var kul.
â Det hĂ€r Ă€r Sveriges största fallskĂ€rmsklubb och den drivs runt pĂ„ Âideell basis. Det Ă€r en vĂ€ldigt omhĂ€ndertagande miljö. Det Ă€r en extremsport, men vi vill ju utöva den pĂ„ ett sĂ„ sĂ€kert sĂ€tt som möjligt. DĂ„ Ă€r det viktigt att man Ă€r uppmĂ€rksam pĂ„ varandra och sĂ€ger till om det Ă€r nĂ„gonting som man ser som inte ser bra ut och ger feedback. Det Ă€r en viktig del av kulturen. Plus att det Ă€r mĂ„nga som Ă„ker ganska lĂ„ngt för att trĂ€na, sova över och umgĂ„s hĂ€r. Det Ă€r mĂ„nga som har trĂ€ffats hĂ€r i Gryttjom och har barn tillsammans. Det blir matlagning pĂ„ kvĂ€llarna, och man sitter och snackar runt brasan efterĂ„t. Alla delar det hĂ€r. I mitt lag Ă€r det tvĂ„ poliser, en lĂ€kare, en miljöÂvetare och jag, som Ă€r veterinĂ€r. Men nĂ€r man kommer hit Ă€r det bara hoppningen som spelar roll.
Ann arbetar pĂ„ Statens veterinĂ€rmediÂcinska Âanstalt, SVA. Hon Ă€r ÂbitrĂ€dande enhetschef och sektionschef pĂ„ ZoonosÂcenter. Zoonoser Ă€r sjukdomar som kan smitta mellan djur och mĂ€nniÂskor.
Innan dess jobbade hon för organisationen Svensk Mjölk med att utrota sjukdomen bovint virusdiarrévirus i Sverige. Det Àr en sjukdom som frÀmst smittar nötkreatur och som dÄ orsakade stora ekonomiska förluster i landet.
â Det jag inte förstod dĂ„ var att vi och de andra skandinaviska lĂ€nderna var pionjĂ€rer med det i vĂ€rlden. Det var ingen som trodde att det skulle gĂ„. Det Ă€r hĂ€ftigt att man kan genomföra nĂ„got sĂ„dant. Det Ă€r inte vilka lĂ€nder som helst som kan det. Jag tĂ€nker pĂ„ Sverige och pĂ„ vĂ„r kooperativa tradition. Jag Ă€r himla stolt över att jag varit en del av det. Det hĂ€r Ă€r nĂ„gonting som svenska mjölkbönder gjorde tillsammans med veterinĂ€rer, rĂ„dgivare, forskare och myndigheter.
PÄ fritiden Àr hon aktiv i Friskis & Svettis styrelse, och hon gÄr regelbundet pÄ pass. Hon har nyligen börjat lÀra sig segla ocksÄ.
ââVi har del i en segelbĂ„t och jag tyckte det var lĂ€skigt att segla förut, men tĂ€nkte att jag mĂ„ste komma över det. Om man inte utmanar sina grĂ€nser utvecklas man inte. Jag lĂ€ste nĂ„gon gĂ„ng i ett familjereportage att nĂ„gon hade som motto: âsĂ€g ja, för nej öppnar inga dörrarâ, och det tyckte jag var sĂ„ bra. Det kan jag skriva under pĂ„.