Engagerad läkare på ständig resa

Hon har bland annat jobbat som barnläkare samt forskat på stora sjukhus i USA (Baylor College of Medicine, Houston, och UCLA, Los Angeles) och på Karolinska och Huddinge sjukhus i Stockholm.
Själv förklarar hon sin arbets- och livskapacitet med att hon "är nyfiken, envis och samtidigt strukturerad."
- Samtidigt har jag haft en fantastisk familj som har stöttat mig.
Marie Johannesson är uppvuxen i ett arbetarhem i Nacka, och sjöng som ung i samma kör som Mona Sahlin. Sången har följt Marie Johannesson genom hela livet. Hennes mamma hade sex-årig folkskola och rötter i den skånska myllan. Hon talar kärleksfullt om henne som den person som gjort hennes egen klassresa möjlig.
- Mamma stod alltid vid min sida, och nu när hon är borta saknar jag henne oerhört. Ju längre tiden går, ju mer inser jag vad hon har gjort för mig. Även min pappa, som dog 1981 bara 55 år gammal, stöttade mig och mina intressen under skolåren.

Marie Johannesson var yngsta barnet, med två bröder som är sju och åtta år äldre. Hon var älskad och omhuldad av hela sin stora släkt - "en liten Shirley Temple" - där nästan alla kusiner var pojkar.
- Usch, det låter som hela mitt liv varit så fantastiskt. Så var det inte. Jag hade några mörka år under puberteten. Jag var överviktig, en osäker plugghäst som spelade fiol och sprang hem till mamma när någon retades.
Vändpunkten kom under gymnasieåren, med nya kamrater och lärare. Hennes musikintresse växte, liksom studieintresset.
- Jag var ett av "Agnestigs barn", och musikpedagogen Bertil Agnestig betydde mycket för mitt musikintresse. Jag sjöng också i Leif Strands kammarkör. När jag var 17 fick jag följa med på flera turnéer med bland andra Arne Domnérus sextett och Göran Fristorp.

Vid den här tiden tvekade Marie Johannesson mellan att satsa på sången eller börja läsa medicin. Samtidigt hade hon börjat engagera sig politiskt, så det blev medicinstudier:
- Jag ville bli barnläkare för att rädda alla barn i de fattiga länderna.
Ingen i hennes släkt hade tidigare läst vidare. Hennes tanke var först att bli barnsjuksköterska. En högstadielärare tyckte att hon i stället borde bli barnläkare. Uppmuntrad av detta fick Marie Johannesson smak för att plugga, och är i dag tacksam över att studielånen en gång gav henne möjligheten.
- Annars hade jag inte suttit här i dag. Först nästa år har jag betalat av dem, men de har aldrig känts betungande. Jag har alltid älskat mina jobb och är tacksam över att vara läkare. Speciellt mycket jobb blev det under USA-åren, med två småbarn och 120 timmars arbetsvecka.
Nu efteråt säger hon att hon inte minns att hon sov över huvud taget under de åren.
- I dag finns det ibland flera tomma hål i almanackan och det känns jätteskönt.

Marie Johannesson beskriver sig som en sjukhusläkare som tagit steget över till primärvården. Hon vill bygga "stabila broar" mellan primärvård och sjukhus.
- Det är klart det är kul att bli uppmärksammad som specialist på Akademiska, men de verkliga hjältarna finns på ställen som Gimo eller Gottsunda vårdcentral. Det jag sett under mitt första halvår i primärvården är impone
rande. Det finns så många duktiga medarbetare som aldrig får synas.
- Energi, laddning och positiv feedback får hon av sitt arbete och av att se människor i hennes omgivning växa.
- Goda människor ger mig energi. Jag älskar att leda ett team av kompetenta medarbetare. Jag är bestämd och har temperament - det är inte så konstigt att jag alltid känt mig mest hemma i Italien. Vidare har jag ett starkt rättspatos och räds inte auktoriteter. Jag kan backa och be om ursäkt om jag har gjort något tokigt, men förespråkar ömsesidig respekt oavsett ålder, kön yrke eller position.