Med humor och glöd har Göran Sellberg lotsat ungdomar genom skolan sedan 1970. Nu går han i pension, efter 42 år på Valsätraskolan.
När UNT kommer på besök har Göran Sellberg precis hunnit hem från skolavslutningen på Valsätraskolan. I köket står massvis med blomvaser och en labbrock hänger över en stol. ”Sellberg” står det på ryggen. Den har rektorn Tomas Rylander hängt upp i matsalen tidigare under dagen, precis som man gör med hockeystjärnornas tröjor när de går i pension. Göran har hållit sig från tårarna hela dagen, medan andra på skolgården fällde många.
– Det är vemodigt att sluta men jag är lycklig för att jag gör det medan det fortfarande är roligt, säger Göran Sellberg.
På köksbordet ligger också en bok där alla eleverna har skrivit en hälsning till honom. Sida upp och sida ner kan man läsa fantastiska små brev fyllda av tacksamhet och vänskap. Tacksamhet för det han lärt dem, och för att han inte gett upp om att de ska klara betygen. Vänskap för allt roligt de har haft tillsammans. Göran Sellberg går i pension ett år senare än han behöver, för att följa sina niondeklassare ut ur grundskolan, den fjortonde klassen han är klassföreståndare för.
– Det är väldigt givande att följa en klass från sjuan till nian. De är barn i sjuan och vissa är rent av vuxna när de slutar skolan. Det är för att jag älskar ungarna som jag alltid har velat fortsätta.
Men helt självklart var det inte att han skulle bli lärare, även om han kommer från en lärarsläkt. Under sitt första år inom yrket fanns det fyra Sellbergare på Valsätraskolan: Göran, hans syster och bror. Mamman Gunvor var speciallärare och pappan Axel rektor för specialklasserna. Som riktigt liten ville han som många andra bli lokförare. Men främmande språk lockade också mycket som ung. Han ville läsa franska på Sorbonne i Paris, men saknade grundläggande behörighet att få studielån. Det fick bli biologi, ett annat stort intresse, och det har han inte ångrat för en sekund.
– Vår dotter har dock pluggat franska vid Sorbonne, så det känns som att cirkeln har slutits på något vis.
Idrottsintresset, framför allt för friidrott fanns också där tidigt. På Katedralskolan är det fortfarande Göran Sellberg som har skolrekordet i kast med liten boll. Men det var spjutkastning som han fastnade för och tävlade många år för Upsala IF. Än spelar han badminton i lärarlaget ”BK Stenarna”. Namnet är lite på skoj och kommer av olika stenar: en del i laget bor i området kring Blodstenen och andra har njurstenar.
Någon sysslolös pensionär kommer han inte bli. Redan nu har han bestämt sig för att läsa en universitetskurs i Upplands botanik och zoologi. Barnbarnen och huset med trädgården ser han fram emot att ta hand om. Men också fritidsintressena fågelskådning, teckning, golf och resor lockar. Han och hustrun Elisabet reser gärna till Italien eller Frankrike om vädret hemma i Sverige är dåligt. Vart de reser i sommar återstår att se, de tycker om att bestämma sig i sista minuten och vara spontana.
Eleverna på Valsätraskolan ska inte bli förvånade om Göran dyker upp för att säga hej eller vikariera till hösten. I väntan på att Elisabet ska gå i pension kommer han nämligen inte klippa banden helt till sin arbetsplats. Än finns det energi att ge till eleverna.
– Det finns en härlig stämning på Valsätraskolan, en vi-känsla som alltid funnits där. Jag har varit där längst av alla så det är klart att det känns som min skola.
Många klassresor har det blivit, och händelser som han minns lite extra. Som en rullstolsburen elev han hade på 80-talet som dog ung i en muskelsjukdom. På resan till Gröna Lund fick klassen personalen på nöjesfältet att stänga åkattraktionen Vikingaskeppet enbart för klassen så att de skulle kunna åka tillsammans med honom.
– Hans lycka då, den har fastnat här inne i mitt huvud, säger Göran.
Det är det sociala som Göran minns allra mest från sina år som lärare. Om kontakten är bra mellan elever och lärare så blir också undervisningen bra, tycker han. I arbetslivet arbetar man sällan ensam, och han försöker få eleverna att kunna arbeta bra tillsammans.
– Jag har ofta fått frågan om varför jag blivit kvar så länge. Men jag har alltid trivts och skulle jag få välja igen så skulle jag välja läraryrket.