En riktig Uppsalabo

Han växte upp på Kungsgärdet och gick först i närbelägna Bergaskolan.  Därefter kom han till Eriksbergsskolan, där han hade Carl Gustaf Hermansson i gymnastik – ”han som tränade Sirius i bandy, på den tiden då de vann SM” – och det medförde ett stort intresse för bandy. Men också för stavhoppning, där han vann några skol-DM. Nästa steg i utbildningen var gymnasiestudier på Fyrisskolan, där han blev kemiingenjör.
– Pappa var nog egentligen stolt över det jag gjorde inom idrotten, men han var mer för konditionsidrotter, han paddlade kanot i Ägir. Så han sa: ”Kom igen när du stått på första sidan i Dagens Nyheter”, säger Leif Lidén och visar i sin tur stolt upp ett urklipp från 1934, där hans far tillsammans med andra Ägirpaddlare i svår konkurrens med bland annat SA-chefen Röhms avrättning dominerade DN:s förstasida.
– Men så fick jag andra intressen. Jag ångrar inte att jag lade av, men det hade varit kul att se hur bra jag hade kunna bli, funderar han.

På somrarna jobbade han med sin pappa, som var murare, och utförde bland annat fasadrenoveringar på Upplandsmuseet och Salnecke slott i Örsundsbro.
– Jag kom på att alla de ställen där jag har jobbat inte finns längre: Upsala-Ekeby, Slotts och sedan Pharmacia, kommenterar Leif Lidén Uppsalas död som industristad.
Han kom alltså till Pharmacia, där han arbetade på en utvecklingsavdelning, och blev så småningom specialist på stärkelsemikrosfärer och tillverkade Degradable Starch Microspheres, vilket han med begränsad framgång försökte förklara för mig vad det var och vad det kunde användas till.
– Jag lärde mig nog mer där på ett halvår än vad jag hade lärt mig under hela gymnasiet, säger han.

Sedan gick han på ”otroligt många utbildningar” på sitt arbete.
– Pharmacia räknades då som Uppsalas näst största utbildningsanstalt efter universitetet, berättar han.
Han var med om ett otal omorganisationer, hopslagningar, att Pharmacia köptes av Pfizer och slutligen såldes till det indiska bolag, Kemwell, som i dagarna meddelat att de skall bygga ut och nyanställa här i Uppsala.
Men det finns ett liv utanför Uppsala också.
– Vi kom på ett bröllop på Fårö, tyckte om ön och vi började fira semestern där. Vi hyrde på olika ställen till en början, men sedan hade vi turen att kunna köpa ett hus. Det är guld värt. För när man kommer dit, så känner man hur man kopplar av och kan andas fritt, berättar han och tillägger:
– Så jag förstår Ingmar Bergman, även om jag inte alltid förstod hans filmer!

En dag år 2000, när han var på Fårö, ringde telefonen. Det var ett amerikanskt företag, Medafor, som ville att han skulle hjälpa dem att utveckla en särskild sorts stärkelsemikrosfärer.
– Jag frågade Pharmacia och de hade inget emot att jag tog det uppdraget. Så sedan har jag i omgångar varit på Magle Life Science i Lund och arbetat med det åt Medafor, som senior adviser. Så småningom erbjöds jag avtalspension från Pharmacia, som då blivit Pfizer, berättar han vidare och lägger till att Magle har skrivit ett tioårigt leveranskontraktkontrakt med Medafor.
– Så med det och allt jobb på husen är jag fullt sysselsatt, säger han.
– Och så står jag för markservicen här hemma, lägger han till blygsamt.
Sedan tränar han på gym. Han har ambitionen att vara starkast i familjen, när han fyller 60.
– Och det är jag nog, avslutar han belåtet.