Vi fångar Lena Redin i flykten på väg ut i skidspåret i Hågadalen med kompassriktningen inställd på Kung Björns Hög – ett av hennes favoritmål i närområdet.
Sedan sju år tillbaka bor Lena Redin ”vid foten av Sommarros kullar”, som en poetiskt lagd person kallat området strax nedanför Eriksbergskyrkan. Så det är bara att sätta på skidorna vid radhusknuten och stava iväg när andan faller på.
– Vart tog du vägen när du försvann från Radio Uppland, blir första frågan?
Av svaret framgår att hon rent fysiskt finns kvar på den gamla arbetsplatsen. Men numera måste man ratta in en annan frekvens för att höra hennes stämma. Dessutom helst vara nattuggla.
– Efter en massa år som programledare på Radio Uppland kände jag behov av att göra något nytt. Jag började varva mina lokala program med jobb för P4 Riks och Vetenskapsredaktionen.
Dessutom började hon läsa Musikvetenskap.
Hon började som presentatör på P2 och rekryterades som programledare till det nystartade trädgårdsprogrammet Odla med P1. Där arbetade hon tillsammans med Maj-Lis Pettersson, trädgårdsexperten, i sju år.
Innan hon blev Upplänning bodde hon i Örebro. Dessförinnan hade hon haft Linköping, Göteborg och Mölndal som hemadresser. Efter studenten bar det av till Uppsala, som ingalunda var främmande territorium för henne. Hennes farfar var rektor på Katedralskolan och bodde i Rektorsgården.
– Där lekte jag som liten. Huset vid Fyrisån, dit dom sen flyttade, minns jag väldigt väl. Det blev många besök där, och hos kusinerna på Torsgatan. Så visst kände jag till en hel del om den här stan!
Under gymnasietiden hade hon engagerat sig i Örebro FNL-grupp och brukade hänga på ”proggiga” musikstället Huset. I Uppsala fortsatte det politiska engagemanget i Chilekommittéen. Musikforum på Dalgatan blev det givna alternativet till traditionellt nationsliv.
– Jag pluggade konstvetenskap, och tyckte det var särskilt kul med arkitektur. Vår lärare, Carl-Erik Bergold, tog oss runt till vartenda bostadsområde i Uppsala. Det var ju jättebra att ha i bagaget när jag hamnade på lokalradion.
Hennes svensklärare hade en gång spått att hon skulle bli journalist.
Och efter ett sommarvikariat som lokalredaktör i Kumla sökte hon till Journalisthögskolan i Stockholm – och kom in!
Hösten 1978 var det dags för praktiktermin och hon började på den nystartade lokalradion med lokaler på Sysslomansgatan i Uppsala. Där fanns pionjärgänget som bestod av bland andra Mats Åkerlund, Jan Nordling, Ulf Lundin, Tina Zethraeus och Lennart Bodin.
– Jag var väldigt osäker i början. Minns att jag darrade av nervositet när jag skulle läsa telegram i direktsändning. Det hördes på rösten också – pipig och svag!
1980 blev hon fast anställd och minnena från bortåt 30 år på Radio Uppland är många.
– Jag har träffat så många intressanta Upplänningar, både kända och okända. Och fått kuska runt i sändningsbilen till i stort sett vartenda hörn i lanskapet. Ofta med läromästaren Bengt Götegård vid ratten.
Till radiostudion kom många musiker och författare.
– En som det varit en stor ynnest att få följa är Elsie Johansson.
Först en okänd poet från Storvreta, men med tiden en av våra mest lästa och älskade författare. Det har blivit många intervjuer genom åren. Kulmen var väl när jag fick vara producent för hennes ”Sommar” och ”Vinter” i P1.
Vi slutar med att fråga om hon tänker komma tillbaka till den lokala scenen.
– Jag tror faktiskt att jag är färdig med de långa, direktsända programmen. Med åren har det tagit mer och mer kraft och energi att sitta i sändning timme ut och timme in. Nånstans känner jag mig också för gammal för musiken som spelas i P4. Är mer hemma med Mozart och Beethoven numera!
Men några Författarfredagar till kommer det i alla fall att bli. Hon har gjort ett tiotal sådana på Stadsbiblioteket och till våren blir det nya intervjuer på scenen. Samtal som också kommer att sändas i Radio Uppland.
– Det är kul, men lite läskigt också, att ha en stor publik framför sig när man sitter och pratar. Jag som radiomänniska är ju mest van vid att bara höras, inte synas. Perfekt om man vill vara en lite hemlig kändis!