En medmänniska i Ramsta

Att folk söker sig tillbaka till sin barndoms smultronställen har man hört talas om. Men att återvända till och bosätta sig i sin fars gamla jordgubbsland är nog mindre vanligt.
Men det är just vad Christina Carlson-Thorsson gjorde när hon i vuxen ålder flyttade tillbaka till det Ramsta, där hon som barn bott i skolhusets lärarbostad.

Pappan var alltså lärare och kantor, och när han dog när hon var nio år fick hon och hennes mamma lämna tjänstebostaden och flytta in till Uppsala.
- Det var jag inte glad åt. Jag var så blyg, men jag fick en hund, som tur var, minns Christina Carlson-Thorsson.
Men hon vande sig vid livet i staden, gick i flickskolan, Magdeburg, och senare på Handelsskolan i nuvarande Linnéskolan.
- Sedan läste jag lite vid universitetet, propen i juridik och lite engelska, men utan att ta någon examen, säger hon och tillägger att hon velat bli jurist ända sedan hon började sitt yrkesliv som kanslist hos polisen och på landsfiskalskontoret.

Men det blev aldrig några allvarligt menade juridikstudier. I stället gick hon en övervakarkurs, en av de första som anordnades.
- Jag har varit övervakare i 32 år, konstaterar hon.
- Har du en gång kommit utanför samhället behöver du hjälp att komma in igen, sammanfattar hon uppdraget som övervakare.

Hon berättar att hon själv slutade röka när hon började vara övervakare åt narkomaner, "för att förstå vad de gick igenom".
- Fast jag tycker inte om ordet "övervakare". Varför inte "medmänniska"? funderar hon högt.
I stället för juridiken blev det förlagsbranschen, först som anställd på olika förlag, sedan med eget förlag, CC:s Bokimport.
- Jag var den första som importerade läroböcker i Sverige, språkböcker. Det var 90 språk, när det var som mest, däribland de "förbjudna" språken, kurdiska, somaliska och tigrinja. Jag hade ensamrätt för Sverige på flera tyska förlag och ett franskt.
- När representanter för de stora förlagen kom på besök brukade jag bjuda dem på Ofvandahls, för jag ville ju inte visa att jag hade förlaget i källaren här ute, avslöjar hon.

Parallellt med detta blev hon engagerad i kyrkopolitiken och det var naturligt för henne att bli folkpartist.
- Min mamma gick med i Folkpartiet när hon var 19 år. Hon satt med i fattigvårdsstyrelsen som det hette då och där det bara satt en massa gubbar. Så när de var på studiebesök på Systembolaget så var det någon som såg henne och undrade vem det var som tagit med sig sin dotter! berättar Christina Carlson-Thorsson med påtaglig stolthet i rösten.
- Jag blev kyrkvärd här ute i Ramsta. Det var underbart att bli tillfrågad, eftersom det var mammas och pappas kyrka. Sedan ville kyrkorådets ordförande att jag skulle efterträda honom. Egentligen var det den folkpartistiske landstingspolitikern Birger Johanssons fel att jag drogs in i det där. Han ville att jag skulle efterträda honom i Wiks styrelse. Och så småningom kom jag med i stiftsfullmäktige, först som privatperson, sedan som folkpartist och nu senast för Fisk, Folkpartister i Svenska kyrkan.

Även den profana politiken gav hon sig i kast med och var med i kommundelsnämnden i Hagunda, satt med i "en massa nämnder" och var ordförande i Folkpartiets länskvinnoförbund.
Men den mycket lokala anknytningen har alltid varit viktig.
- Jag är med i syjuntan, förstås. Det måste man nästan här ute!

En medmänniska i Ramsta

I över 30 år har Christina Carlson-Thorsson varit övervakare. Men hon vill hellre kalla sig "medmänniska" i stället. Nu fyller hon 70 år.