Många minns säkert barnbokhandeln och -antikvariatet Bokmalen på Drottninggatan i Uppsala som Karin Hjelm drev tills hon satsade på förlagsverksamhet och sålde affären.
– Men över nätet säljer jag barnböcker till skolor via företaget Bokmalen, så namnet lever kvar.
Huvudverksamheten är dock numera kort och spel. Hon har tidigare berättat hur hon i företagets barndom sålde några Barbapapaböcker och ett kort med Barbapapamotiv på Bokmässan i Göteborg.
– Vi fick dela monter med Bengt Sändh. Det var mycket livligt och det dracks mycket kaffe. ”Grädden” fanns i garderoben, minns hon glatt.
Men vad hon lärde sig av den mässan var att just bilder från barnböcker var en nisch att satsa på i branschen. Detta har lett till att bokutgivningen har fått stå tillbaka för ”grejer” som vykort, kortspel, pussel, memoryspel och dockor med anknytning till svenska barnböcker.
– Fast vi säljer böcker också. För när vi kommer in till present- och leksaksbutiker, så frågar de ibland vilka böcker de olika pusslen, spelen och dockorna kommer ifrån. Då kom vi på att sådana butiker kunde ha böckerna också.
Böckerna och grejerna säljer helt enkelt varandra, och det är den enkla affärsidén. Ibland begränsas marknaden dock av naturliga skäl.
– Vi gör almanackor med Tomtebobarnen, och där finns det bara tolv bilder, så där blir det inte så mycket variation på kalendrarna. Annat är det med Pettsonkalendrarna.
Till en början tillverkades pussel och spel med barnboksmotiv i Italien, men kostnaderna blev för höga. Så familjeförlaget började kasta sina blickar på kinesiska tillverkare.
– Ivan hade fått broschyrer på mässor vi hade varit på, och studerat dem. Vi fick kontakt med ett tryckeri i Kina som trycker alla spelkort till Las Vegas i upplagor som vi naturligtvis aldrig skulle komma upp i, om vi så höll på hela livet, berättar Karin Hjelm.
Men kommunikationen är ibland ett problem.
– Vår dockfabrikör i Kina ville att vi skulle följa med till hans hemstad. Vi gjorde det men hade ingen aning om var vi var och frågade tolken. ”I don’t know”, blev det enkla svaret. Sedan blev det bankett och alla höll långa tal och vi frågade tolken vad de sade: ”I don’t know. I don’t speak that language!”
– Det hade ju varit givande att veta vad de pratade om, konstaterar Karin Hjelm så här i efterhand.
Allt detta sysslande med barnböcker måste ha en bakgrund.
– Barnboksbilder, de har nog etsat sig fast sedan barndomen. Jag gillade snälla böcker – inte otäcka.
Här förlorar vi oss i barnboksupplevelser och hennes favoriter var Astrid Lindgren, Åke Holmberg, Kulla-Gullaböckerna av Martha Sandwall-Bergström (”typiska tjejböcker, liksom Sprakfåleböckerna”), och Edith Unnerstads böcker om Pip-Larssons.
– Och Elsa Beskows tantböcker, som jag lurade mina syskon och kamrater att göra teater av, bara jag fick vara tant Gredelin – hon var finast! Och så läste jag förstås Pelle Svanslös – jag är ju trots allt född i Uppsala, lägger hon till.
– Det är mest gamla säkra kort vi säljer, som rullar på jättebra. Och det kommer ju nya barn! Även om vi gjort rätt mycket, så hör förlagen eller upphovskvinnor eller män – hela tiden av sig och vill att vi gör grejer med anknytning till deras böcker också.
I en tidigare intervju sade sig dagens jubilar Karin Hjelm inte veta vad hon skulle bli när hon ”blev stor”. Det vet hon fortfarande inte. Men hon vet att det var bra att hon inte blev det hon ville bli när hon var liten.
– Jag ville bli bonde. Och det är väl tur att jag inte blivit det! Det är ju värre än att ha hund, det där med kor och sådant!