Eget yrke viktigt för slottsfrun

Ett kaffebord med lussekatter och pepparkakor för tio personer står dukat i pampiga Karl-Johan-salongen på Uppsala slott, när landshövdingeparet Björck tar emot i representationsvåningen. Överflödet på bordet beror på något missförstånd, tror Py-Lotte Björck, för omväxlings skull dagens intervjuobjekt.
När vi avverkat snöoväder, landshövdingedokumentärer, dotterns karriär i Bryssel och hur det är att vara ensam i Slottet på kvällarna ("lugnt och skönt") kommer samtalet in på de förväntningar Py-Lotte Björck hade på sig när hon och maken Anders flyttade till Uppsala som landshövdingepar.
- Redan på ett tidigt stadium sade jag ifrån. Jag tyckte det var lika bra att göra klart från början att jag enbart skulle ställa upp i den mån jag kunde. I och med att jag yrkesarbetar har jag helt enkelt inte den tiden, säger Py-Lotte Björck, som också valt att inte engagera sig i ideella organisationer eller välgörenhetsföreningar.

Hon är född Zweigbergk, och växte upp i Gamla stan, på adresserna Gåsgränd och Själagatan.
- Gamla stan var på den tiden en stadsdel som var "coming up". Många av kontoren blev lägenheter, och nattklubbarna började växa fram. Det fanns tillräckligt många barn att hålla i gång Nicolai folkskola.
Som barn drömde Py-Lotte Björck om att bli flygvärdinna. Hon fick resa mycket med föräldrarna och var i Spanien första gången när hon var fem sex år.
- Det fanns inte chartertrafik på den tiden utan vi reste reguljärt. Jag tror det var då tankarna på att bli flygvärdinna föddes. Sedan tyckte jag förstås också att det verkade väldigt spännande att få resa så mycket.
Men efter att ha lämnat flickskolan inledde hon i stället sitt yrkesliv på Religionssociologiska institutet i Stockholm, grundat av Bo Gustafsson, som blev den förste professorn i religionssociologi.
- Det var i slutet av 1960-talet, och vi arbetade med att kartlägga olika religioner genom att helt enkelt intervjua människor som bekände sig till dem - ett mycket roligt och intressant jobb, säger Py-Lotte Björck
De senaste 30 åren har hon arbetat vid Praktikertjänst i Stockholm. Varje morgon tar hon ett tidigt tåg till Stockholm och åker tillbaka under tidig eftermiddag.
här i representationsvåningen på slottet brukar Py-Lotte och Anders Björck inte vistas annat än i samband med mottagningar och besök.
- Salarna här är larmade, så det är lite besvärligt. Vår privatlägenhet ligger en trappa ner.
Vi brukar säga att det är tur att vi hade så mycket möbler så vi kunde möblera upp den. Möblerna kommer från mangårdsbyggnaden i Bashult, den gård som vi lämnade när Anders blev landshövding. Men det kan inte vara lätt för den som inte har tillräckligt med möbler att ställa i de stora salarna.

Jag sitter och tjuvhåller lite på den fråga det vore tjänstefel att inte ställa, den om hennes ovanliga förnamn. Vad kommer det från?
- Jag har väntat på att du skulle fråga, säger Py-Lotte Björck och skrattar.
Så här är det: Py-Lottes pappa önskade att hans döttrar skulle ha förnamn som började med bokstaven P. (Py-Lotte Björcks framlidna syster hette Pia).
När han fick se sin nyfödda dotter, som var liten och smal, kom han att tänka på en skogsfågel med det danska namnet py. Det kombinerade han med -Lotte, namnet på en av Py-Lotte Björcks mostrar.
- Vår dotter Anne har fått samma namn som andranamn.
Fast helt lätt var det inte att få igenom det ovanliga namnet. Py-Lotte Björck berättar att två tillfrågade präster upprört vägrade att döpa henne.
- De tyckte att mina föräldrar "borde tänka på barnets bästa och ge det ett annat namn". Men den tredje prästen hade inte samma betänkligheter.

Sommarstället Hällvik intill Grönsöö i Enköpingstrakten är en plats för vila och återhämtning, och landshövdingeparet åker dit så ofta de kan, på semester och helger förstås, men ibland bara över dagen.
- Det är viktigt för mig, och det känns alltid skönt att vara därute, säger Py-Lotte Björck. Vad hon mest kommer att minnas från åren i Uppsala är inte bara japanska kejsarparets besök under Linnéfestligheterna, utan "det trevliga folket och gemytet i Uppsala".
- Ibland blir jag förvånad när de vet vad jag heter i affären. Men rätt ofta inbillar jag mig att ingen känner igen mig i Uppsala, och det kan vara ganska skönt, det också.

Eget yrke viktigt för slottsfrun

Redan på ett tidigt stadium sa Py-Lotte Björck ifrån att hon som yrkesarbetande bara skulle ställa upp i den mån hon kunde. Det gjorde hon med anledning av de förväntningar som fanns på henne då maken Anders Björck blev landshövding.