– Disputationen är ju en större grej. Det är ju någonting jag har åstadkommit genom hårt arbete, medan fylla år är något man bara gör, säger Ann-Charlott Norman när vi träffas på ett kafé i Uppsala.
Det var 2006 som den dåvarande chefen på Hörcentralen vid landstinget i Uppsala län kände att hon ville göra något annat. Hon började titta efter andra jobb, men bestämde sig i stället för att satsa på att gå en mastersutbildning vid Linnéuniversitetet i Växjö.
– Det är en utbildning för ledare och chefer inom vård och omsorg som handlar om förbättringar inom vården och som från början varit en uppdragsutbildning som olika landsting skickat sina chefer på, berättar Ann-Charlott Norman.
Hon började veckopendla till Växjö och påbörjade en utbildning som hon beskriver som spännande och lärorik. Hon fick träffa chefer från landsting runt om i landet och studera sjukvården i USA, som ligger långt fram i förbättringsarbetet.
– Det kan handla om patientsäkerhet, hygienrutiner med spritning av händer och annat, säker datorisering av patientjournaler, att saker finns på rätt plats så att det blir effektivt och praktiskt att jobba. Ja, egentligen ganska små saker, men även om självbehandling för kroniskt sjuka patienter, som självdialys, berättar hon.
Region Jönköpings län ligger i framkant i Sverige inom förbättringsarbetet och när Linnéuniversitetet fick loss forskningspengar fick Ann-Charlott Norman en doktorandtjänst och började detaljstudera just Jönköping. I våras blev avhandlingen färdig.
– Jag blev filosofie doktor i pedagogik eftersom jag hade tittat på hur lärandet kring förbättringsarbetet går till. Tanken från början är att det här är till för att patienterna fortare ska bli friska, och en bieffekt av det är att det blir billigare för landstinget. Men ofta mäts förbättringsarbetet i pengar och då är det viktigt att vara medveten om att man gör det och tänka på vad det får för konsekvenser, förklarar hon.
I grunden är Ann-Charlotte Norman sjukgymnast, ett arbete som hon utbildade sig till eftersom hon ville jobba inom vården och samtidigt ha ett friskt sätt att se på de sjuka.
– Jag stämmer nog rätt bra in på den generaliserade bilden av en sjukgymnast, som någon ganska aktiv och framåt person. Det är ett karaktärsdrag som många av oss har, säger hon.
Hon är uppvuxen i Balingsta-Vik utanför Uppsala, men valde att studera i Umeå eftersom hon ville komma bort från hemstaden. På utbildningen träffade hon sin blivande man och Uppsala flyttade hon tillbaka till när hon hade fått barn och ville komma närmare släkten igen.
Att hon började arbeta som chef och arbetsledare var mest en slump. Hon hade varit mammaledig och skulle söka en ny tjänst när den enda lediga tjänsten var som arbetsledare för sjukgymnasterna i Tierp. Det fungerade bra och senare blev Ann-Charlott Norman biträdande chef för sjukgymnastiken i hela länet.
Under doktorandstudierna har hon haft en deltidstjänst på landstingets ledningskontor, men i dag har hon en tidsbegränsad tjänst. Hon gör en utredning på ledningskontoret samtidigt som hon undervisar på mastersutbildningen i Småland och ser sig om efter nya jobb. Det finns ett begränsat utbud på tjänster som lockar henne, men hon räknar med att det ska lösa sig på något sätt. Det senaste året har inte bara bestått av trevliga saker, utan hon har också förlorat både en bror och en svåger i cancer, något som fått henne att reflektera lite extra.
– Det påminner en om att livet är ändligt och att det gäller att göra någonting bra med sitt liv, säger hon.