– Uppsala behöver bli bättre på att visa upp sig. Vi har ett unikt kulturarv som till exempel Linné, vikingar och inte minst Pelle Svanslös. Utmaningen ligger i att levandegöra kulturarvet på ett mer lättillgängligt sätt!
Hennes ambition är att turisterna skall lockas att stanna längre än de brukar. De skall helst äta, sova och shoppa i stan. Om hur det skall gå till har hon många tankar och idéer.
– Idag besöker många Domkyrkan, tar ett foto på Slottet och åker sedan vidare. Turisterna måste få reda på hur mycket det finns att uppleva redan innan de planerar sin resa till Uppsala.
Det är inte av födsel och ohejdad vana hon tagit på sig rollen som ambassadör för Uppsala. Hennes rötter finns längre söderut. Hon föddes i Ängelholm dit familjen flyttade tillbaka efter nio års mellanspel i Örebro. Ingen av platserna har satt några dialektala spår. Men hon kan prata skånska om hon vill, säger hon. Hur det ligger till med ”närkingskan” framgår inte.
Ett språk hon gärna skulle vilja behärska är finska. Hennes pappa kom från Finland och genom honom väcktes hennes intresse för den finska kulturen. Hon är medlem i Finska Akademien, en vänförening i Stockholm för personer i Sverige med finsk anknytning. I det sammanhanget är det säkert en fjäder i hatten att hon, om än på långt håll, är släkt med en av Finlands litterära giganter, författaren Zacharias Topelius.
Åter till jubilarens bakgrund: Efter gymnasiet följde ett år på folkhögskola i Munka-Ljungby nära Ängelholm följt av två år på Katrinebergs Folkhögskola utanför Falkenberg.
– Min dröm var länge att bli skådespelare. På Katrineberg fick jag ägna mig åt teater och film nästan på heltid under två år. I dag får jag mitt teaterintresse tillfredsställt genom mina spökvandringar i Vasaborgen vid Uppsala slott.
Efter åren på folkhögskola blev Göteborg hennes nya hemort. Hon försörjde sig genom diverse jobb, bland annat i en bokhandel, och ägnade fritiden åt sitt stora intresse, amatörteater. Med teatergruppen Falstaff representerade hon Sverige vid en internationell amatörteaterfestival i Danmark 1986.
Under en semestervecka i Vejbystrand träffade hon sin blivande man vilket i sin tur ledde till ännu ett byte av hemort. Han var från Uppsala och hon följde honom dit. 1993 gifte de sig. 2002 föddes en mycket efterlängtad dotter. Två år tidigare hade de fått en son som föddes död efter fullgången graviditet. Den svåra händelsen medverkade till att hon och maken senare gick skilda vägar.
– Vi gav vår son namnet Simon och det var naturligtvis en mycket svår tid efteråt men vi fick fantastiskt bra hjälp på Akademiska sjukhuset. Simon har lärt mig oerhört mycket om livet och att värdesätta det som är viktigt.
Hon hade styrkan att gå vidare, utbildade sig till copywriter och startade 2002 eget företag. Ett uppdrag hon minns som både roligt och krävande när hon ser tillbaka var att författa texter på baksidan av Arlas mjölkkartonger. Det kunde till exempel handla om moraliska dilemman, farliga känslor, dans och design.
– Det var en utmaning att få till ett tänkvärt innehåll på ett mycket begränsat utrymme. Den erfarenheten har jag fortfarande stor nytta av.