– Jag tänker att nu är jag i mitten, att jag ju faktiskt har mycket framför mig, och mycket bakom mig. Jag kan se bakåt och framåt, har ett slags utsikt. Livet!
Telefonen ringer ett par gånger under tiden vi pratar – han måste kolla vem det är, för familjens andra barn kommer när som helst.
På kyrkokansliet jobbar tio personer med att se till att kyrkans webbsidor fungerar, tekniskt, innehållsmässigt, användarvänligast. Per har varit kommunikatör här sedan förra året, men har jobbat för Svenska kyrkan sedan 2010.
Den röda tråden vad gäller utbildning har varit just kommunikation, som toppades med en fil kand i medie- och kommunikationsvetenskap på Uppsala universitet.
– Det är kul att komma till jobbet varje dag och inte veta innan riktigt vad jag ska göra. Min grupp kommunicerar ju med många, men mest digitalt, så det var extra kul på Svenska kyrkans Kom-dagar, då jag kunde träffa 330 personer på riktigt!
Kan du göra en webbspaning, var är vi om runt 15 år?
– Då kommer vi inte att tänka på vilket medium vi ”är” i. Många vet inte i dag att de surfar på nätet när de använder Facebook, till exempel, de tänker på det som något separat. Vi kommer att vara ute på nätet genom kläderna, bilen – allting är uppkopplat. Du får höra nyheter från brödrosten. Vädret projiceras på fönsterrutan – allt integreras i vår vardag.
– Jag fascineras av rymden, av rymdtrafik ... Elon Musk ska sätta en miljon människor på Mars, säger han. Du vet, Elon Musk som äger Tesla-fabriken som gör elbilar och ett rymdföretag. Jag tänker på min dotter, som är två år nu, hon kanske kommer att kunna åka dit – det är fantastiskt, det är inte klokt!
Per låter så entusiastisk att man gott kan föreställa sig att han har börjat packa för att följa med.
Är man troende om man jobbar på kyrkokansliet?
– Jag är själv Tvivlare, stort T, och jag vill veta mer om andlighet i stort. Åren som ledare för ungdomsverksamheten på Stiftsgården i Rättvik var lärorik, och jag fick ett stort nätverk. Jag var konfirmationsledare, generell ledare, volontär i köket, och trivdes superbra.
En period hade han en webbfirma. Så sprack IT-bubblan, och i 27-årsåldern reste han ut i världen.
– En månad vardera i USA, Nya Zeeland och Australien. Från New York skulle jag förstås åka Greyhound-buss, en jättetråkig resa på 18 timmar till Chicago. Sedan flög jag. I Australien ringde min mamma och berättade att hon hade cancer. Jag ville åka hem, men hon tyckte jag skulle fortsätta, och det gjorde jag. Men det var jobbigt, sorgligt, hemskt. Hon gick bort ett år senare.
2004 flyttade han till Uppsala. En kväll när han jobbade i baren på Kalmar nation var Hanna där. Per ”spelade Depeche Mode och hon pratade om Depeche Mode”. De gifte sig 2012 (fest på Kalmar), och Siri föddes 2014 (dopfika på Kalmar).
Där vi sitter är vi omringade av tidigare inspektorer på nationen, avporträtterade i mogen ålder.
– Jag är feminist, säger Per. Det är en fundamental sanning: patriarkatet skadar mig som man, oss alla. Patriarkatet finns och jag tycker det är dåligt.
Vad tänker du på när du hör ordet ”otillgänglig”?
– GAAaahhh! Vilken fråga!
Så blir han tyst och allvarlig.
– Familjen har ett sommarställe, på en ö i en sjö. Skral mobiltäckning. Semestertiderna föll sig så att familjen måste åka hem, jag skulle vara ensam kvar i tre dagar. Sommar, god mat, bra böcker, jag såg fram emot det. Jag var 36 år. Jag fixade exakt 36 timmar, sen ringde jag en taxi, tog båten till fastlandet, gick genom skogen till taxin. Det var inte panik, inte nöd, men ...
Vart vi hör hemma, i livet, i tvivlet, att stanna men vara i rörelse – Per Hård af Segerstad ger intryck av att ha fullt upp på den här planeten. Till Mars flyttar han nog inte.