Linus är född i Luleå och uppvuxen i Storvreta, dit hans familj flyttade när han var några månader. Båda föräldrarna är ingenjörer/entreprenörer, och i dag driver de ett företag med uthyrning av företagsbikupor.
Han gick i Lyckeboskolan, Pluggparadiset och Ärentunaskolan.
– Jag älskade skolan, speciellt matematik. Engelskan funkade däremot inte förrän jag började tala språket i andra sammanhang, utanför skolan, säger Linus som redan tidigt var en ivrig samlare. Än i dag samlar han på frimärken, mynt och böcker. Även om han i dag gillar både skidåkning och fjällvandring har han aldrig varit särskilt intresserad av sport, speciellt inte lagsporter. Som 14-åring kom han för första gången i kontakt med släktforskning. Det var hans morfar Bo Malmborg som var inspiratör.
– Han visade mig fotografier och gamla Amerikabrev från släktingar som emigrerat. Det satte i gång mitt intresse. Jag blev fascinerad och fängslad, säger Linus.
Under gymnasietiden brukade han ta cykeln till Landsarkivet efter skolans slut för att sätta sig för att släktforska.
– Att sitta däruppe är en helt annan känsla än att sitta hemma vid datorn med ett digitalt arkivabonnemang.
Intresset för släktforskning delar han fortfarande med sin morfar, och ser till att datera upp honom om dna, olika nätforum och facebookgrupper. Själv är Linus mest inne på dna-spåret nu, och berättar engagerat om vilka möjligheter genetiskt dna innebär för släktforskare. Själv har han hittat sina 700-talsrötter efter att ha lämnat sitt dna till ett amerikanskt företag som specialiserat sig på området.
– Jag gjorde det för två år sedan. Då kostade det runt 500 kronor.
Hans teknikintresse gjorde att han valde Fyrisskolans tekniska linje. Efter studenten arbetade han ett halvår med drift och underhåll vid Håbo kommun.
Linus har alltid haft en kärlek till Luleå, som han hört föräldrarna tala om. Därför gjorde han lumpen där.
– I utbildningen ingick fjällvandringar. Det var fantastiska upplevelser. Jag blev helt frälst, säger Linus, som i dag gärna fjällvandrar med hustrun eller med kompisar.
Efter muck jobbade han ett halvår som lantbrevbärare.
– Det var en rolig tid, inte minst för att folk blev så glada när de såg mig komma.
Linus utbildade sig sedan till högskoleingenjör med inriktning på industriell ekonomi, naturligtvis vid Luleå tekniska universitet. Där anmälde han sig också till ett internationellt utbytesprogram.
– Jag valde Asien för jag ville se en annan kultur, säger Linus som bodde och pluggade i Sydkorea ett halvår. Det var här han träffade sin blivande hustru Jeongim, som arbetade på universitetet.
– Vi umgicks ett halvår, och hittade varandra. Jag var öppen för att bo i vilket som helst av länderna, men hon ville gärna testa Sverige.
De gifte sig 2014 i Sydkorea, först i en ceremoni som påminde om en borgerlig vigsel, sedan i en traditionell, med bröllopsdräkter, smink och teceremonier. Linus har besökt landet ett tiotal gånger. Han har lärt sig några fraser sydkoreanska och även prövat att gå kurser:
– Men det är svårt. Man behöver kontinuiteten som finns i dagligt tal.
Arbetsmarknaden var god när Linus var färdig med sin utbildning, och sedan fem år arbetar han som kalkylingenjör vid företaget Svevia. Arbetet är självständigt och innebär mycket resande, främst i Stockholmstrakten.
Resor är dock inte något som Linus drar sig för. Hans stora livsmål är nämligen att besöka och upptäcka alla länder i hela världen.
– I sommar ska jag och min fru bila i Östeuropa och besöka bland annat Albanien.