– Jag reste med en vän till yttre Hebriderna. Jag fick idén från Peter Mays böcker i Lewistrilogin. Där hyrde vi bil och åkte runt på Lewis och Harris. Det var min födelsedagspresent till mig själv och en väldigt fin resa. Annars kommer firandet att avlöpa i relativ tysthet, säger Magnus von Stapelmohr.
Han är uppvuxen i Tumba, i Botkyrka kommun söder om Stockholm. Och han berättar att det var jobbigt att växa upp där under 60- och 70-talet med ett adelsnamn.
– I dag är folk mer nyfikna. Synen har förändrats, berättar han.
Fördelen med det adliga påbråt är att det finns en historia och ett släktvapen att samlas kring, tycker han.
Släkten kom till Sverige från Tyskland i spåren av det 30-åriga kriget. Christoffer Lorentz hette den anfader som adlades på 1700-talet. Namnet Stapelmohr hade han med sig från den ort i Tyskland där släkten ursprungligen kom ifrån, även om det från början stavades Stapelmoor.
– Christoffer Lorentz var överdirektör vid tullen. I dag skulle det kanske ha motsvarats av utrikeshandelsminister, berättar Magnus von Stapelmohr.
Han säger dock att det är lite tråkigt att adelsätten kommer att dö ut med honom, eftersom han inte fått några egna biologiska barn. Namnet kommer dock förmodligen att leva vidare eftersom hans systerson tagit efternamnet von Stapelmohr.
Till Uppsala kom Magnus på 1980-talet efter att han varit utbytesstudent i USA. Här gjorde han en snabb nationslivskarriär till klubbmästare.
– Vi brukade skoja och kalla det studiemedelsteknisk linje. Det handlade om att beta av tillräckligt många poäng för att få studiemedel till nästa termin, berättar han.
Så småningom fastnade han för P-linjen och läste till beteendevetare.
– Jag var intresserad av konflikten mellan att säga rätt saker och att göra nytta i verksamheter.
Detta ledde honom in på en bana som organisationskonsult.
– Under tiden som managementkonsult fick jag god insyn i hur illa det kan vara. Jag har sett exempel på större organisationer där högre chefer som har befordrats över sin kompetensnivå gått in för att blockera omorganisationer eftersom det kan få dem själva att framstå som inkompetenta. I en sådan miljö blir det viktigare att säga rätt saker och att blidka chefen än att göra rätt. Det här är vanligare än man tror i dag, säger Magnus von Stapelmohr.
Vid sidan av intresset för organisationsfrågor och det politiska manövrerandet inom arbetslivet har Magnus von Stapelmohr också jobbat med it-frågor.
en parkinsondiagnos har dock delvis ändrat förutsättningarna.
– Jag märkte att jag hade svårt att orka med pendlandet och började tappa fokus i jobbet. Och när jag kollade upp det visade det sig att jag fått Parkinsons sjukdom. Jag har ändå haft en otrolig tur då min symptomutveckling varit mycket långsam, men jag behövde ändra riktning på min karriär.
Genom livet har han också burit ett flygintresse. Främst är det äldre flygmaskiner som dragit till sig hans intresse. Ett av de starkaste flygminnena var när bonusbarnen var små och han hämtat den yngsta på dagis.
– Ovanför hörde jag mullret som jag kände igen som en merlin-motor. Jag tittade upp och såg en spitfire flyga över oss. De hade en flygdag på F16 där de visade upp några äldre flygmaskiner, berättar han.
Men han kommer inte att stå och hänga utanför staketet vid Ärna under auroraövningen för att få en skymt av de flygmaskiner som är på besök.
– Jag hade en period som flygfluktare när jag var yngre. Men i dag är jag inte så fanatisk, säger han.