Trots sin tillvaro i närmast husarrest förblir han obeveklig optimist.
Islamisternas hatobjekt Lars Vilks levde en tämligen undanskymd tillvaro fram till konstverket Nimis. Då hade denne självlärde konstnär, konstkritiker, filosofie doktor i konstvetenskap, författare och debattör som blev tillförordnad professor i konstteori vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och senare professor vid konstakademin i Bergen (1997–2003), inga mordhot svävande över sig.
Nimis förändrade allt, denna monumentala träskulptur med gångar, rum och torn som olovligen placerades i ett naturreservat vid Kullaberg i nordvästra Skåne. Vilks fick sin första praktskandal.
– Min drivkraft var att kartlägga konstens gränser. I konstvärlden säger man att allt är möjligt, att allt kan vara konst, men jag vill visa att friheten är begränsad, säger han i ett videosamtal.
Han ger både ett glatt och pratsamt intryck i sin svarta kofta och vita T-tröja.
När myndigheterna blev varse Nimis 1982 beordrades Vilks att riva svartbygget. En långdragen rättsprocess tog vid inför öppen ridå. I kölvattnet av uppmärksamheten vallfärdade tiotusentals turister dit; han kände att "projektet fick energi" och gjorde det fem gånger större. Efter två års tvist förmådde han "reda ut det" som han säger. Genom att sälja Nimis vidare lyckades han både få uppmärksamhet och undgå rivning.
– Trots att jag gjorde övergrepp på naturen vände vindarna och jag fick konstvärlden på min sida till slut. Framgången med Nimis lärde mig att det finns ett värde i att hänge sig och vara konsekvent. Det betyder att man är genomtänkt. Det inger respekt.
Att hänge sig lärde han sig i Höganäs, där han växte upp med sin mor, som var textilarbetare, och ett försvarligt antal morbröder.
– Jag var fanatiskt intresserad av astronomi och skaffade ett teleskop. Sedan blev jag besatt av schack, jag bara spelade schack. Och när jag som 22-åring bestämde mig att bli bra i studierna blev jag bra på det också. Jag bestämde mig för att inte falla in i en enkel livsstil – ta ett jobb i ett företag och skaffa ett liv kring det.
Eftersom astronomi rymmer en "estetisk-poetisk dimension" var språnget till konst tämligen naturligt.
Drygt 40 år senare sitter han på en enkel trästol i "husarrest" efter ett eskalerat hat. Orsaken till hatet är en serie klottriga teckningar som han gjorde med tuschpenna, föreställande profeten Muhammeds ansikte på en rondellhund. Världen, liksom radikala islamister, fick upp ögonen för Lars Vilks. Han blev utsatt för flera mordförsök, senast i Köpenhamn i februari förra året.
Ändå längtar han inte till sitt gamla liv utan vare sig skyddsbostad eller Säpovakter dygnet runt.
– Det är klart att den här typen av entourage kostar mer än den smakar, men det är destruktivt att gnälla och jag är en obeveklig optimist. Det gäller att hitta en livsstil i det här.
– Jag har många beställningsjobb och löptränar tre gånger i veckan. Jag har utvecklats sent och upplever mig som under uppbyggnad. Nu börjar jag bli redo för en professorstjänst igen.