– Om jag hade fått välja hade jag kanske velat vara född i en annan tid. Jag är kanske lite gammaldags, har ingen dator, ingen iPad. Tv-serien Från Lark Rise till Candleford var verkligen en serie för mig.
Det säger Fia Blom som dagen efter vi ses ska gå en röjsågsutbildning på Berthåga kyrkogård – och ser fram emot det. Så långt från engelskt 1880-tal man kan komma.
Fia Blom är lagledare för sitt arbetslag på Gamla kyrkogården i Uppsala. Hon började sommarjobba som kyrkogårdsarbetare efter gymnasiet och sedan har det fortsatt.
Gamla kyrkogården är indelad i sju områden och varje arbetslag har ansvar för sin del. Fia och hennes arbetslag klipper och trimmar gräs, blåser löv, planterar sommarblommor, höstgräver, klipper häckar och planterar nya, krattar och randar gravarna.
– Jag trivs väldigt bra. Det är väldigt varierat. Jag har alltid tyckt om att vara ute och jag har träffat många viktiga människor i mitt liv där. Det är en väldigt accepterande miljö för olika slags människor. Och så är det fint att möta sörjande och göra fint för dem.
Hon började på Gamla Uppsala kyrkogård och hon har också jobbat på Hammarby kyrkogård.
– På Gamla Uppsala kyrkogård är det litet och vackert. Vi som jobbade där blev som en familj. Jag har alltid hamnat med människor som jag har trivts med. Jag har haft tur!
Fia tycker att hennes jobb ger henne utmaningar och möjligheter att lära sig saker som hon annars inte skulle ha fått. Hon har gått en hjullastarutbildning, hon har tagit traktorkort och hon träffar många olika slags människor.
Arbetet på kyrkogården pågår åtta månader om året, från första april till sista november. Resten av året har Fia använt tiden till att gå kurser som har intresserat henne och haft andra jobb. Hon har läst pedagogik, italienska, norska, franska, utbildat sig till lärarassistent på komvux och bland annat jobbat som elevassistent och personlig assistent.
– Förra hösten gick jag en kurs i skriftlig framställning vid Uppsala universitet en gång i veckan. Den betydde jättemycket för mig. Skrivande har jag alltid varit intresserad av. Jag skulle nog någon gång i framtiden vilja skriva något själv, kanske en roman, kanske en fars.
Vännerna är viktiga för Fia Blom och de är inte bara jämnåriga med henne. Hon umgås gärna med människor som är äldre än hon och till och med mycket äldre. En var Fritz som hon lärde känna när han var 93 och som blev 105 år.
– Jag är inte så åldersfixerad. Jag tycker att det ger mycket att träffa människor som befinner sig någon annanstans i livet. Men jag har så klart jämnåriga vänner också.
Det har alltid varit mamma och Fia, och mamma är en väldigt viktig och nära person. Men hon har också haft turen, som hon säger, att ha haft tre viktiga fadersfigurer i sitt liv: Nils, Kristjan och morfar. De har stått för olika saker.
Nils, som är särbo med mamma, är den hon kallar far. Kristjan har funnits i hennes närhet sedan hon var liten och med honom går hon i fjällen varje sommar. Två gånger har de bestigit Syltoppen.
Morfar bodde i Söderfors men kom ofta ner till Uppsala och tog hand om Fia när hon var liten. När hon var sjutton år dog han i cancer. Och han är den person hon kommer att sakna mest när hon nu ska fira sin 30-årsdag med familj och vänner.
Flera av hennes vänner har gått igenom något slags 30-årskris som handlar om att man skulle ha hunnit göra mer, kanske bildat familj och så vidare.
– Man kanske inte har gjort det man trodde att man skulle göra men man har gjort andra saker i stället. Det kommer olika möjligheter och då är jag öppen för det som kommer. Jag är intresserad av så mycket. Vem vet vad som kommer. Men jag trivs ganska bra som jag har det. Man får försöka uppskatta det man har.