"Det är ensamt att vara 100 år"

Men även om Erik Tobé är nöjd med sitt liv är det inte så lätt att vara ålderstigen.
- Jag ska inte klaga på att jag har ont någonstans, men jag är svag och likgiltig. Det är svårt att följa med. Alla vänner är borta. Det är ensamheten som är värst.
- Jag hinner knappt med att skapa och vara kreativ. Jag gör ingenting och hinner knappt med det, skämtar han.
- Ingen begär att jag ska jobba, men det är tråkigt att bara äta och sova. Jag sover och äter, tar en liten promenad och sedan sover jag, äter och promenerar igen. Vid 18-tiden får jag till en kort, kreativ stund. Då svarar jag på brev, läser och skriver små saker.

Orientering har varit det största intresset i livet. Under en scoutövning för 85 år sedan upptäckte telefoninspektörssonen dess tjusning.
- Läsa karta och kompass passade mig. När man kommer rätt till kontrollen och det klickar till känns det speciellt. Dessutom är det en nyttig färdighet.
Fascinationen för kartor parad med förkärlek för naturen ledde honom till yrket som lantmätare, med inriktning på skogsfrågor, och sedermera överlantmätare i Uppsala län.
1938 var han med och grundade Svenska orienteringsförbundet. Två decennier senare valdes han till den förste ordföranden för det nybildade Internationella orienteringsförbundet.
- En ordförande måste vara internationellt orienterad och inte nationalist. Han måste försöka få folk att vara sams. Jag valdes i egenskap av samarbetsmänniska.
Hans hjärtefråga var standardisering av kartor. "Principen är att du ska känna dig hemma när du är borta." Han drev den här principfrågan hårt - till förtret för ett flertal länder som hellre hävdade sin nationella standard. Men Erik Tobé är inte den som väjer för svårigheter.
- Efter fem års lirkande gav de med sig, säger han och vill inte ta åt sig hela äran för denna framgång, som orienterare över hela världen har stor glädje av. Med ordförandens myndiga tonfall instruerar han reportern att kollegan under många år, Inga Löwdin, ska få sin beskärda del av hedern.

Ur hans omfattande engagemang kan nämnas ett axplock: Riksdagsman för folkpartiet, ordförande i Upplands idrottsförbund, ledamot i Riksidrottsförbundets överstyrelse och ledamot i UNT:s styrelse. Han har fått många erkännanden för sina engagemang. Bland annat ett teknologie hedersdoktorat vid KTH och Prinsens plakett för framstående insatser inom idrotten, för att nämna några.
- Jag har aldrig varit någon streber. Uppdragen jag fick erbjöds mig utan att jag hade bett om dem, de tyckte att jag var att lita på. Jag var nöjd som det var.
Efter pensionen tog livet en annan, och mer intellektuell, inriktning. Med stor hängivenhet har han studerat och skrivit om övre Norrland, trakter han kan på sina fem fingrar från militärtjänsten under beredskapsåren och många kartografiska expeditioner. Men det största föremålet för hans uppmärksamhet blev vetenskapsmannen Anders Celsius. Möjligen som kompensation för att denne, enligt Erik Tobé, har blivit åsidosatt av våra historiker. Kunskapsinhämtningen efter pensioneringen har varit källa till stor tillfredsställelse.
På frågan om det är någonting han önskar sig skakar Erik Tobé på huvudet.
- Vad ska man med presenter till när man är färdig?
Efter en stunds funderande kommer han dock på en sak och det gnistrar till i hans kristallklara blå ögon.
- För en månad sedan märkte jag att det snart är min födelsedag och då kände jag att jag vill vara med på kalaset, säger Erik Tobé.

"Det är ensamt att vara 100 år"

UNT GRATULERAR. Erik Tobé skiner upp som en sol vid åsynen av tre månader gamla barnbarnsbarnet Alexander, som kommer på besök med föräldrarna. 100 år skiljer dem åt, ett långt liv.