De håller fast vid varandra
Sextio år tillsammans som gifta, det ska inte gå obemärkt förbi, tycker Elna-Greta och Sune Nilsson i Tollsta, Odensala. De har bjudit släkt och vänner till fest i Sörmland, där de bodde sina första år som nygifta.
Det går att göra allt, bara man vill. Sune dammsuger, säger Elna-Greta Nilsson apropå att de inte har hemtjänst. Trots att hon går med rullator och de nu är 82 och 86 år.
De träffades våren 1946 på Berga Lantbruksskola i Västerhaninge. Elna-Greta var född på Tollsta gård, yngst av sex syskon. Via folkhögskola och praktik hade hon utbildat sig till köksföreståndare. Nu var hon biträdande husmor på Berga.
Sune var född på Öland, i en syskonskara på tio. Han hade arbetat som bonddräng i tio år och studerat per korrespondens för att kunna söka in på skolan.
Det blev många kvällspromenader i parken vid slottet. I oktober förlovade de sig, på pingstdagen 1947 stod bröllopet i Odensala kyrka. Första bostaden var på Nynäs gods i Tystberga, där Sune Nilsson hade fått plats som rättare.
Varje kväll när jag hämtade mjölken gick jag förbi orangeriet där vi ska ha vår fest, säger Elna-Greta.
1950 började Sune på Tollsta som arrendator hos svärmor, Elna Simlund. Hon hade fått ta över ansvaret för gården när maken dog i hjärtinfarkt.
Hon hade god hjälp av sin barnaskara, säger Elna-Greta som var 17 år när hon miste sin far.
På Tollsta hade Nilssons både jordbruk och djur: hästar, kor, modersuggor och höns.
Jag sålde ägg i Märsta varje torsdag, sprang i trapporna. Inte konstigt att benen är slut, säger Elna-Greta.
En del förknippar nog paret i Tollsta med hundpensionatet som de hade i många år, ännu fler förmodligen med halmslöjd. De har haft många kurser och utställningar. Men korndockan på tamburväggen är inte eget hantverk utan en present från kyrkoherde Carl-Gunnar Lundgren, från USA. Odensalas präster tittade ofta in. Sune Nilsson var ju ordförande i kyrkorådet och kyrkvärd, dessutom ordförande i Studieförbundet Vuxenskolan.
Hur får man ett äktenskap att hålla i 60 år...
- Vara tolerant, inse att man måste ställa om sig när man gifter sig, är deras viktigaste tips.
- Vara förnöjsam, säger Elna-Greta. På en bonad har hon broderat "Nöjd är rik nog" i korsstygn.
- Och så måste man få sjunga ut ibland, säger Sune.
När han hade hållit ett solskensfyllt tal på Elna-Gretas 50-årsfest sade svågern Sigurd: "Åja, det har väl varit en del åska också!"
Senare tillägger Sune att långa äktenskap är vanligt i lantbruket:
- Man är arbetskamrater hela tiden, både ute och inne.
Paret fick inte egna barn men adopterade två.
Sonen Bengt dog ung i en olyckshändelse, det var ett hårt slag. Men genom dottern Karin har de nu tre barnbarn och tre barnbarnsbarn.
- Regnade det i Märsta i torsdags... frågar Sune plötsligt. I deras mätare i trädgården kom det bara ynka nio millimeter.
När vi slutade med lantbruket 1985 sade vi "nu slipper vi oroa oss för vädret" men vi pratar jämnt om det ändå, säger Elna-Greta och Sune Nilsson och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter