Alla ska uppmuntras att dansa, utifrån sina egna förutsättningar, oavsett ålder. Det menar Hea Ekstam, danspedagog från Uppsala.
Själv startade hon tidigt.
– Jag började dansa när jag var fyra år. Allvar har det alltid varit för mig, eftersom jag hela tiden vetat att jag ville ha dansen som yrke.
Efter studentexamen på estetiska linjen vid Bolandsskolan jobbade hon två år som danslärare i Uppsala innan hon tog nästa steg mot ett yrkesliv som dansare.
Under en ettårig utbildning på Danskompaniets förberedande danslinje i Stockholm stärktes hon i sin övertygelse att det var dans och just dansundervisning hon skulle ägna sig åt. Så hon sökte och antogs till den fyraåriga danspedgogutbildningen på Danshögskolan i Stockholm.
– Det var massor av sökande men jag hade turen att komma in.
Utbildningen på Danshögskolan blev en utmaning. Dagsprogrammet var tufft.
Upp med tuppen klockan 05.15. Sedan bussen till Stockholm och tunnelbanan till Danshögskolan, då belägen på Gärdet. Därefter ombyte inför dagens första 90 minuters danslektion, kort rast och sedan ännu en 90 minuters danslektion före lunch.
Eftermiddagarna ägnades åt ämnen som anatomi, psykologi, pedagogik, dansmetodik, rytmik, danshistoria, repertoar m.m.
– Mitt huvudämne var jazzdans men även klassiskt balett, modern dans, karaktärsdans och flamenco ingick i utbildningen.
2005 utexaminerades hon som danspedagog och fick jobb på Uppsala Dansakademi där hon bland annat undervisar barn från fyra års ålder i barndans.
– Det är viktigt att anpassa undervisningen efter barnens ålder och utveckling så att de känner intresse och dansglädje och på så sätt kan ta till sig kunskapen.
I dag är hon föräldraledig med snart sex månader gamle sonen Manfred. Efter ledigheten kommer hon att återuppta dansundervisningen, dels på Uppsala Dansakademi, dels i Vaksalaskolans dansklasser.
Innan vi lämnar dagens jubilar ber vi om några tips om hur man skall röra sig för att inte slita på kroppen i onödan. En minilektion i god hållning helt enkelt
– Gå mot mig över golvet, säger hon.
Sen kommer ”domen”, vänligt men bestämt.
– Det ser ganska bra ut. Men sträck på dig litet mer. Låtsas att du har en krok i huvudet med ett snöre i som någon försiktigt drar uppåt. Och så kan du pendla litet mer med armarna och skjuta fram bäckenet en aning så du inte svankar. Och håll tillbaka axlarna litet mer. Men inte för mycket så det blir ”chicken wings” (kycklingvingar). Försök vrida in fötterna en aning från höften så att tårna pekar åt samma håll som knäna som skall var lätt böjda. Vila aldrig med knäna i låst läge.
Vi tackar för oss och tipsen och svävar ut i gatuvimlet med högburet huvud.