– Vi har haft inflyttningsfest, öppet hus och ettårskalas på en och samma vecka, säger Henrik och visar runt i det nybyggda tvåvåningshuset i Näs-Bärsta.
Efter tre års byggande och en intensiv vecka fylld av kartonger och kånkande har den unga familjen äntligen fått sina tillhörigheter på plats. En påbörjad morotskaka med glasyr och strössel står på bordet och lilla Hilma, iklädd en blå klänning med matchande hårband, tultar glatt runt i det nya, blanka köket.
Det börjar kännas som hemma.
Henrik, som jobbar som grävmaskinist, hade länge drömt om att bygga ett eget hus på tomten de köpt. Men när det stod klart att de skulle bli en till person i familjen, valde de blivande föräldrarna att köpa färdigtbyggt.
– Jag ville inte missa Hilmas första år. Så det var bara att svälja stoltheten och det ångrar jag inte för en sekund att jag gjorde.
Pappaledig var han från november till mitten av januari. Men även om Henrik inte byggt huset så har han och Ida byggt garaget tillsammans. Och trädgården har han själv tänkt ut och format med sin grävskopa.
– Jag ville ha en gräsmatta som går att leka på och en liten lekplats för Hilma. Sen finns det en skidbacke, en grillplats och beachvolleyplan för sommaren, och så är det utgrävt för ett trädgårdsland i närheten av köket.
När sommaren målat den grå vårträdgården i grönt hoppas de kunna fylla den väl tilltagna gården med vänner och musik. Och inte minst dans. För att Henrik och Ida hittat varandra – och tomten i Näs-Bärsta – har de dansen allt att tacka.
Att han skulle fastna för dansbandsvärlden var inget som Henrik hade föreställt sig som tonåring i Björklinge. Han gick i idrottsklass på högstadiet, spelade ishockey i Almtuna fram tills han var 18 och bandy i Unik tills han fyllde 23. Hårt och grabbigt.
Men efter en firmafest 2007 hittade han oväntat en ny passion när gänget av en slump hamnade på en dansbandskväll. Henrik fastnade direkt. Han letade reda på en kurs i bugg och foxtrot på Uppsala Bugg & Swing Society (UBSS) och putsade upp danskunskaperna från skoltiden.
– Jag snöade in helt på socialdans. Jag hade ju bara stått i svettiga omklädningsrum med tjugo killar och så kommer man till en värld där det är fler tjejer än killar. Och det var många unga som dansade, inte alls som man föreställt sig.
Snart blev dansen ett måste under helgerna och Henrik sökte sig till och med utanför Uppsala. Och det var under en resa till Hudikmaran hösten 2008 som han träffade Ida, som var där med arbetskamrater från en hårsalongen i Falun.
– När man dansar känner man snabbt om man fungerar ihop. Vi klickade i dansen och dejtade på dansbanan kan man säga.
De letade reda på alla evenemang som låg mellan Falun och Uppsala och möttes halvvägs för att dansa. I två och ett halvt år var de särbos och åkte mellan de båda orterna varje helg. Men så småningom flyttade de in hos Henriks föräldrar i Björklinge.
– För dansmänniskor är avstånden inte så stora. Vi är vana att åka långt för att dansa så för oss var det inte ett problem.
Dansresorna har fortsatt också efter Hilmas födelse. I somras blev det Öland, Gävle och Malung. Henrik och Ida tycker inte att man får bli för bekväm bara för att man fått barn.
Också huset har en viss anknytning till dansen. Tomten hittade Henrik tack vare en danskompis, som tillsammans med sin bror driver en bondgård i Stabby.
– Jag har alltid velat köpa en tomt och vi tyckte den här hade stor potential så vi slog till.
Förutom dansen hoppas han också kunna lära sig spela på ett gammalt durspel han har liggande i köket. Hittills har han fått lära sig själv, men han hoppas kunna hitta någon i Uppsala som kan hantera den lite annorlunda typen av dragspel.
Flickvännen Ida är måttligt förtjust i hans försök.
– Men Hilma verkar nöjd. Hon gillar musik, säger Ida.