Coach för de yngre eleverna

En obotlig optimist som tycker om att vara glad. Så kan man enkelt beskriva Pelle Forsström från Örbyhus. Han är dessutom en livsnjutare. Då jag mitt på en vanlig veckodag hälsar på hemma hos Pelle brinner levande ljus i hallen och från köket bubblar kaffebryggaren hemtrevligt ackompanjerad av lugn musik. I ett hörn av hallen står en badmintonväska packad.
- Ett av mina intressen, förklarar Pelle Forsström medan vi slår oss ned vid köksbordet.

Att den här personen, med ett varmt leende och snabbt ordflöde, ska fylla 60 år är svårt att förstå.
- Vid en tillbakablick tycker jag att jag tagit mig fram i livet genom att halka fram och tillbaka på ett antal bananskal. Men för det mesta har jag halkat rätt, säger han.
Även om Pelle Forsström bott i Örbyhus de senaste 24 åren är han i grunden en riktig stadsgrabb. Under uppväxtåren i Sala backe i Uppsala var han känd som något av stadsdelens eget busfrö, full av upptåg men alltid med glimten i ögat. En stor del av tonåren ägnade han åt ishockey, ett intresse som 1970 faktiskt tog honom ända till Graz i Österrike.

Under ett och ett halvt år var han målkung i stadens andralag i hockeyligan samtidigt som han jobbade som bagarlärling i sin mosters och morbrors hovkonditori i alpstaden.
Tillbaka i Sverige ströjobbade han, bland annat som lekledare innan han började arbeta inom barn- och ungdomspsykiatri, BUP, i Uppsala kommun.
Pelle hade lätt för att möta barn och ungdomar med sociala problem. Kanske hade det att göra med hans egen tonårsbakgrund som var ganska brokig.
- I ungdomen hann jag vara både raggare och mods och allt jag själv var med om gjorde nog att jag kunde identifiera mig med ungdomarna och tala deras språk.

Han jobbade på BUP 1973-87. Mycket av arbetet gick ut på att få ungdomarna att odla det positiva i sina liv. Ett tänkande som han själv genom åren dragit mycket nytta av.
- I en jobbig situation tänker jag alltid obändigt att håller jag bara ut så blir det snart bättre, säger han.
Det gällde även den svåra perioden 1997 då han efter många år separerade från ungdomskärleken Margita. Tillsammans har de barnen Jenny, Emma och Sebastian.
- Trots att vi skildes åt som mycket goda vänner upplevde jag tillvaron som ett stort vakuum. Men, vi bestämde oss för att göra det bästa av situationen, fortsätta att umgås,
absolut inte bli osams, och livet blev så småningom ljusare igen.

Under några år i slutet av 80- och början av 90-talet hade han projektanställningar vid skolor och daghem i Uppsala där han arbetade med elever i behov av stöd.
Från 1994 fram till och med i höstas har han jobbat med vuxna i ett projekt som delvis gått ut på att slussa ut människor i arbetslivet och i samhället. Sedan två månader tillbaka är yrkestiteln elevcoach och arbetsplatsen Vallonskolan i Gimo.
- Chansen dök upp i flykten och efter ett besök på skolan bestämde jag mig för att anta utmaningen, säger han.

Själv ser han sig som en blandning av lärare, extraförälder och kompis till högstadieleverna.
- Mina arbetsuppgifter är bland annat att inspirera eleverna, ingripa vid konflikter, jobba med attityder och i största allmänhet vara en extraresurs på skolan. Jag stortrivs.
Numera lagar han gärna romantiska middagar till sin sambo sedan två år tillbaka, Margareta.

När energiknippet Pelle Forsström blir trött och behöver återhämta sig hämtar han kraft i naturen.
- Jag brukar ladda batterierna i naturen, kanske i fjällen eller vid havet. Sedan är det full fart igen, säger han.

Coach för de yngre eleverna

Han ser det ljusa i tillvaron och är glad över att åter igen arbeta med yngre personer. Nu fyller Pelle Forsström 60 år.