"Cirkusdirektör" fyller 90 år
Karin Sempler är en levnadsglad människa. När UNT-reportern stiger in i hennes lägenhet står hon med Sverigedräkten på sig och låter sig glatt fotograferas på balkongen i duggregnet. Hon är på strålande humör.
Foto: David Magnusson
"Det tunga" har många gånger hemsökt henne och hennes familj - det som hon med en stor portion kärlek kallar "Cirkus Sempler". Hennes syster dog, blott ett halvt år gammal. Hennes trolovade omkom i en flygolycka, både brudklänning och lägenhet var ordnade. För att överleva sökte hon tröst i musiken. Hon sjöng alt i Musikaliska Sällskapet i Stockholm. Några år senare dog ett annat syskon, Peggy, som, liksom Karin, hade tilläggsnamnet Elisabet. Hon som på den gemensamma namnsdagen sjöng med Karin i telefon (Karin sjunger och får, egendomligt nog, ett flickansikte medan hon sjunger):
"När ska man vara glad om inte på sin egen namnsdag? Hurra!"
Med systerns oväntade frånfälle dog rösten. Karin trodde sig aldrig kunna sjunga igen. Men hon misstog sig. Sånglusten återvände tillsammans med kärleken. 1951 gifte hon sig med sin kurskamrat från Handelshögskolan, Lennart. De hade 27 underbara år tillsammans innan han gick bort. Hon var 62.
Sedan dess har hon sett goda, älskvärda vänner gå ur tiden. Hur har hon hanterat sorgen?
Om en vän går bort, går jag inte på begravningen. Utan jag lyssnar på klassisk musik och tänder ett ljus. Minnena kan man inte ta ifrån en.
Trots sorg har Karin lyckats bevara sitt barnasinne. När hon och barnbarnsbarnen träffas tittar de tillsammans på Bollibompa. Eller:
Vi kan spela piano och sjunga "Kom lilla flicka valsa med mig, mitt under dansen kysser jag dig" och då pussas de, strålar Karin.
Hon reser sig ur fåtöljen och utan att stödja sig på sin käpp hämtar hon sin och barnbarnsbarnens favoriter. Hon lägger åsnan och nallen i knäet och berättar om kramdjurens historia. Ur minnet öser hon anekdoter med årtal, namn och till och med den exakta adressen där hon bodde med sin femhövdade familj tills hon var sju år: 49 Victoria Road, Gypsy Hill, Crystal Palace, London. Till Sverige, närmare bestämt Falun, flyttade hon lagom till skolstarten. Då började hon också sjunga i kyrkan, tillsammans med föräldrarna och snälle farfar som sa: "Glöm inte sjunga". Det gjorde hon inte utan har låtit musiken ta stor plats i sitt liv.
Favoritämnet i skolan var matematik, vilket stora A i studentbetyget vittnar om. Men hon tänkte inte alls bli revisor.
Jag trodde att jag skulle bli diplomat. Pappa sa att det räcker inte att vara bra, man ska vara bäst.
20 år gammal sökte hon sig till utbildningen med högst anseende på den tiden, Handelshögskolan, och kom in. Efter examen meriterade hon sig för diplomatkarriären genom praktik och jobb på flera ställen: Frankrike, Tyskland, Sverige, USA. Sist i raden var Turisttrafikförbundet med uppgift att lansera Sverige i USA. Där sökte studiekamraten och etablerade revisorn Lennart upp henne och när de så småningom återvände till Uppsala var de ett par.
Där, 35 år gammal, begynte en ny karriär för Karin. Som revisor, en av Sveriges första kvinnliga. För att förena familj med fyra småbarn och jobb, tog hon hand om kunder som inte fordrade långväga resor. Ideella föreningar var favoriten. Betecknande för henne är att hon kunde namnen på kundernas barn och makar. "Det är väsentligt!"
För "Cirkus Sempler" stundar en stor fest. Över hundra inbjudna, släkt och vänner, beräknas hedra Karin med sin närvaro. 90-årsdagen har hon länge sett fram emot och tänkt på.
Vad får henne att orka leva?
Jag har faktiskt funderat själv på det inför 90-årsdagen. Jag tror att det är barnbarnsbarnen som jag vill följa så långt som möjligt, säger Karin Sempler.
Vi ses om tio år!
Så jobbar vi med nyheter