En azerbajdzjansk matta vävd som ett schackbräde. Ett schackbräde signerat av norske världsmästaren Magnus Carlsen. Jojo, nog märks det att Carl Fredrik Johansson är dedikerad ett 1 500 år gammalt brädspel.
Han dyker upp i hallen med ett par nya, vansinnigt snygga kalvläderskor i nypan; födelsedagskalasskor, förklarar han medan vi slår oss ner för en pratstund. I vardagsrumssoffan hänger sonen Gabriel (som tycker att schack är extremt långtråkigt och föredrar spel som ”League of legends"). Den lilla orientaliska mattan fick Carl Fredrik i Baku som internationell företrädare för Sveriges schackförbund.
– De gamla sovjetländerna är fortfarande starka schackländer, kommenterar han, och berättar sedan om det signerade schackbrädet och Carlsens företräden som schackambassadör: "supersympatisk, utåtriktad och charmig".
Carl Fredrik växte upp i Stockholm, och schacket kom in i hans liv under ett sportlov på 80-talet. En lokal schackklubb var ute på Sätraskolan för att värva ungdomar, och Carl Fredrik var en av dem som nappade. Han spelade sedan varje dag under resten av sportlovet.
– Jag gick med i Vårbergs schackklubb, där Sveriges mest kände schacktränare Roland Danielsson var aktiv. När jag var 14-15 började jag själv som tränare.
Han engagerade sig också i SSU, där han var aktiv tills han var 25 och insåg att han nog inte var politikermaterial.
– Jag hade inte den sorts tålamod som kompromisser förutsätter, utan starka krav på hur saker ska vara. Politik är att kompromissa, insåg jag. Men jag högaktar verkligen dem som engagerar sig. Alternativen är hemska...
Han pluggade i Stockholm, gjorde lumpen och fick därefter jobb på Försvarets radioanstalt, FRA, vars namn då inte hade samma signalvärde som i dag.
– Allting var tokhemligt. Jag får inte berätta om det, för då måste jag skjuta dig efteråt.
Och schacket fortsatte han såklart med här i Uppsala, dit han flyttade för att läsa statskunskap och nationalekonomi. 2005 var han drivande i startandet av Uppsala skolschacksällskap, "en av Sveriges största och bästa schackklubbar".
– Det var ett samarbete med 110-åriga Uppsala allmänna schacksällskap. Vi var ense om att för få ungdomar spelade och startade en ungdomsklubb. I dag har vi runt 600 medlemmar. Det gör oss till den tredje största schackklubben i Sverige
Fast han är egentligen inte en renodlad schacknörd. Det handlar om mycket mer: om hjärnan.
– Barn och ungdomar mår bra av schack, och blir duktigare på andra områden. Alla är överens om att hos schack finns det något att hämta - från amerikanska studier till lärarna i Örsundsbroskolan, där man bytte en timme matte mot en timme schack med strålande resultat , säger Carl Fredrik som 2005 drog igång Schackfyran i Uppsala där tusentals fjärdeklassare spelat. Han har dessutom utbildat mer än 250 Uppsalalärare i hur man kan använda schack som pedagogiskt verktyg i undervisningen.
Sedan 1999 är Carl Fredrik egenföretagare i konsultbranschen. Mycket av arbetstiden ägnar han åt att hjälpa folk att få det som de vill säga sagt (läs näringsliv och politiker). Ofta slås han av att de (fortfarande) är så dåliga på att förstå varandra – fast hans bild är att båda grupper gärna vill förstå varandra samtidigt som de båda kulturerna är helt olika.
– Affärsvärlden är mer konsensusinriktad, det är samförstånd och "myspys". Politik handlar däremot om att tydligt visa att man inte är som de andra.
Han säger diplomatiskt att de två storheterna egentligen inte är helt kompatibla eftersom de ju är ju helt olika.
– Kommunikationsmässigt handlar det om att leta efter det som är gemensamt och det som skiljer..
Sedan fyra år är han ordförande för hela schacket i Sverige, inklusive landslaget. Sveriges schackförbund har tio anställda; själv jobbar han ideellt. Att "hans" lag tog sig till elitserien i våras är han mycket stolt över.
– Jag är en engagerad föreningsmänniska. Jag älskar föreningar och gillar själva idén: att ta tag i en sak tillsammans och så blir det som man vill.
anna.bill@unt.se