Byggandet har gått i arv

Han kan också visa att man inte självklart möblerar sitt hem med Ikeamöbler bara för att man är född och uppvuxen i Ingvar Kamprads Älmhult.
Hans far var maskinsnickare och hans mor var hemmafru så länge barnen var små.
- Så det fanns alltid mellanmål när jag kom hem efter skolan, minns Thomas Blomlöf, men tillägger att han samtidigt fick lära sig grunderna i snickaryrket genom att vara hantlangare åt sin pappa.
Så det var kanske inte helt överraskande att skolgången ledde till att han blev gymnasieingenjör, närmare bestämt byggnadsingenjör.
- Jag hade tidigt idén att jag skulle studera vidare, men direkt efter skolan var jag inte så sugen på att göra det, säger han.

I stället blev det militärtjänsten vid I 11 i Växjö som satte i gång studieintresset.
- Man kunde läsa vid högskolan på kvällarna och jag kunde till och med få ledigt från en del kvällstjänstgöring för att kunna plugga. Jag har också för mig att man fick någon hundring per högskolepoäng som man klarade av där, berättar han för en häpen intervjuare vars militära erfarenheter inte innehöll tanken på att självständigt tänkande uppmuntrades.
- Efter lumpen sökte jag tre jobb - och fick alla tre! Jag valde ett som byggnadsingenjör och konstruktör i Åseda och stannade där i två år.
Då var det dags, suget efter vidare studier hade infunnit sig. Han sökte sig till en civilingenjörsutbildning vid samhällsbyggnadstekniklinjen vid dåvarande Luleå tekniska högskola.
- Folk sökte sig dit från hela Sverige. Många hade långt hem, så högskolan ordnade resor och andra aktiviteter för eleverna. Sammanhållningen blev därigenom väldigt stark, och jag träffade också min fru Anna där.

Efter tre och ett halvt år däruppe kom sonen Linus.
- Men han var så snäll, så honom hade vi med på föreläsningarna.
Några månader försenade på grund av föräldraskapet kunde de ta examen och fick 1987 omgående jobb på Fortifikationsförvaltningen i
Eskilstuna båda två.
- Vi hade traineetjänster, så vi kunde prova på en massa olika områden. Under den tiden fick vi Malin och Emma, så vi växlade om att vara hemma med barnen, förklarar han.

Efter fyra år i Eskilstuna ville de dra sig närmare Stockholm, som Anna kommer ifrån, och fastnade för Uppsala.
- Vi skaffade hus i Storvreta och jag fick jobb på dåvarande gatukontoret i Uppsala och strax därefter fick Anna jobb i Tierp. Upptåget var nytt då, så vi pendlade båda två, fast åt olika håll.
- Där var jag i tio år, men år 2000 var det dags för den privata sektorn, på Pharmacia, som projektledare på mediesidan, berättar Thomas Blomlöf, och förklarar att medier i detta sammanhang avser vatten, avlopp, värme, kyla, gaser och liknande.
- Sedan var jag med, som Pfizeranställd, och förberedde fastighetsbolaget Klöverns köp av anläggningen och är nu anställd där. Vi jobbar för fullt med att fylla Uppsala Business Park med nya hyresgäster, summerar han.

Med ett gammalt hus och en stor fruktträdgård att sköta blir fritiden inget större problem.
- Förut kretsade mycket kring barnens aktiviteter, med pappersinsamlingar, skjutsningar och så. Nu när de börjat flytta hemifrån kan vi på jular och andra lov umgås tillsammans, spela spel och lägga pussel tillsammans på ett sätt vi aldrig riktigt hade tid med förr. Det är också då jag hinner läsa lite grand, konstaterar han avslutande.

Byggandet har gått i arv

Thomas Blomlöf är ett tydligt exempel på att inte bara gener har betydelse för yrkesvalet, också den omgivande miljön spelar en viktig roll.