Och Carl-Gustaf Thornströms övertygelser spänner över vida fält. Han bildade 1971 Övre Slottsgatans byalag som räddade ett kvarter från grävskoporna, har importerat vattenbufflar och var först i Sverige med datascenerier för flygsimulatorer. Han har doktorerat i socialantropologi, är docent i kulturgeografi och har forskat och undervisat kring genpolitik. Själv säger han att han i princip gjort samma sak hela tiden, fast på olika spelplatser.
Han växte upp i Kungliga domänverkets herrgårdar i olika delar av Sverige och stammar från en rad knektar, torpare och småbönder från Sydsverige. Släktens klassresa inleddes av farfadern, flaggunderofficer på pansarskepp. Carl-Gustafs pappa var jägmästare, mamman undervisade i piano. Den speciella herrgårdsmiljön gjorde att han redan som pojke reflekterade kring klassamhället.
– Jag tyckte det var konstigt. Vi bodde fint, och hade hembiträde. Jag såg ju att folk ute i stugorna hade ett helt annat liv.
Familjen flyttade sedan till Västmanland. Han gick i skola i Avesta och minns skogar och övergivna gruvsamhällen där det fortfarande bodde folk. När han var 13 år gick flytten söderut, till bland annat Västervik. Han gjorde lumpen 1968, då Warszawapakten invaderade Tjeckoslovakien. Han arbetade på kustspaningsradar och minns det skarpa läget i augusti, och spanandet mot öst från Gotland.
Till Uppsala kom han samma år, läste juridisk översiktskurs och fortsatte med civilrätt/upplåtelseformer, vilket han fick stor nytta av senare i livet.
– Men jag tyckte det var för mycket rundgång och för många bisatser i juridiken.
I stället fortsatte han med socialantropologi, och doktorerade 1978.
– Jag var intresserad av varför vi människor är som vi är, förklarar han.
Efter en stipendievistelse i Tanzania/Zambia arbetade han med förberedelsekurser för svenska biståndsarbetare vid Sidas kursgård i Uppsala. 1980 erbjöds han ett FAO-uppdrag, utvärdering av ett omfattande utbildningsprogram, och besökte 19 länder över hela jordklotet. 1981 blev han forskningssekreterare på Styrelsen för u-landsforskning i Stockholm med landansvar för Indien (oljeväxter) och Sri Lanka (vattenbufflar). 2001 flyttades en del arbetsuppgifter till SLU, och fram till 2015 var han knuten till Institutionen för växtbiologi där, med fokus på juridiken inom växtförädling/bioteknik. Han forskade/undervisade i genetiska resurser, genpolitiska frågor och immaterialrätt.
Carl-Gustaf är en intensivt levande person med rasande snabb associationsförmåga. Två av hans stora passioner i livet är vattenbufflar och flygplan. Bufflarna träffade han ju 1981 i Sri Lanka. I Indien handlade det om att få raps/rybs/rips att inte bli två meter höga med ett fåtal gula blommor utan mer likna gula hav, som svenska rapsfält. Då förlorade han även sitt hjärta till vattenbufflarna, och var 2012 med om att importera en besättning från Tyskland. Fascinerad lyssnar jag till närmast sakrala upplevelser av bufflarna, om närhet, ömsint flaskmatning och långa, mysiga gosstunder.
Sitt första flygplan, klätt med mörkläggningspapper, byggde han som grabb 1958. Propellern gjorde han i slöjden (och lärde sig då vilken sida av rotorbladet som ska vara konvext). Intresset har bara vuxit med åren. Han är pensionerad allmänpilot, har domarcertifikat för konstflygning och 500 flygtimmar i olika plan. I början av 80-talet började han bygga en egen B737-400-simulator och var först i landet med svenska scenerier för flygsimulatorer. I dag har han 15 000 flygplatser att välja på, däribland förstås Sundbro.