Bland Maria Svelands sju böcker är succéboken "Bitterfittan" vida omtalad.
– Bitterfittan är motsatsen till den nedtryckta kvinnan som tar emot samhällets strukturella orättvisor tyst som en martyr. Bitterfittan tar sin ilska på allvar och använder den för att bråka, utkräva rättvisa, göra en revolution och förändra samhället, säger hon hemma i köket, där hon brukar skriva.
Känner hon sig som en bitterfitta?
– Ja, småskrattar hon, jag har känt mig väldigt arg många gånger i livet och använder det i mitt skrivande. Ilska ska vårdas och analyseras, lämpliga åtgärder vidtas. Att kapsla in den inom sig är livsfarligt – man kan bli sjuk av att stänga in så kraftfulla känslor, speciellt om man blivit orättvist behandlad.
– Jag är en glad person antagligen just för att jag tar min ilska på allvar, konstaterar hon.
Uppväxten var dock långt ifrån orättvis. Medelklass i ett Bullerbyliknande radhusområde i Örebro, med mycket skratt, lek, mamma, pappa – och två yngre syskon.
– Som storasyster fick jag med mig självständighet, men det är inte bara bra. Jag kan ha svårt att be om hjälp och visa mig svag. Jag övar på det hela tiden genom att tvinga mig att be om hjälp och inse att det inte är så farligt. Folk vill gärna hjälpa.
Även om hon alltid varit en bokslukare och arbetade för Nerikes Allehandas ungdomsredaktion under tonåren trodde hon inte riktigt att hon skulle kunna försörja sig på skrivande. Men det kunde hon. Efter studierna på Stockholms dramatiska högskola blev hon journalist på Sveriges Radio och senare Sveriges Television. Där har vi en av källorna till ilskan.
– Manliga kollegor fick längre anställningar och blev lyssnade på, medan jag och mina kvinnliga kollegor hamnade på korta vikariat och våra idéer bemöttes med skepsis.
Till slut kunde hon inte hålla inne med sin vrede och debuterade som författare 2007 med "Bitterfittan".
Men Maria Svelands liv är mycket mer än ilska.
– Jag tycker mycket om att leka. I somras var jag och mina vänner i Grekland. Vi badade, jagade varandra och lekte grekiska gudar - det kändes väldigt välgörande. Om vi vuxna tar fram lekfullheten får vi syn på det lilla barnet inom oss och kan släppa fasaden och få bättre självdistans.
Ett senare verk (2012) tillkom efter en separation - "Happy, happy – En bok om skilsmässa".
– Jag skrev boken för att tala om att skilsmässa även kan innehålla stunder av frihet, stolthet och glädje. I vår ojämställda värld är det svårt att älska jämställt. Kvinnor tar det största ansvaret i familjen och många mår dåligt och blir utbrända.
Därmed inte sagt att hon är motståndare till tvåsamhet.
– Absolut inte! Jag tror på tvåsamhetens och kärlekens kraft och är extremt romantisk. Jag är en väldigt passionerad människa. Jag älskar mycket när jag älskar, säger Maria Sveland.TT