Birgitta Rudberg hade ett rikt andligt arv på både fädernet och mödernet. Barndomsåren, som tillbringades i först Vänersborg och från 1936 i Uppsala, gav livsavgörande intryck. De följdes av tio år i Skara, där fadern Yngve Rudberg var domprost och sedan biskop. Under hennes yrkesverksamhet var författarskapet samlat kring ämnen som statistik, pedagogik eller avspänning. Men med fullbordad tjänst och återbördad till Uppsala efter ett år i Skara, framträdde hon som västgötaförfattare, där släktarvet blev den stora inspirationen. I ”Småstadsliv” (1994) blev föräldrarnas förlovningstid ledmotivet, i ”Bröderna i Björsäter” (1995) farföräldrahemmet i Björsäters prästgård söder om Mariestad. Biografin över Yngve Rudberg (1999) är fylld av rudbergsk humor och skildrar ett viktigt skede i Skara stift.
Spännande utflykter från huvudvägen är ”Dramat kring den den la Gardieska gravkassan” eller ”Sanningen om David Holmgren” (2001) och ”Det är saligt att samla citron” (2003), en underbar samling av barns missuppfattningar av psalmer. Nya litterära uttrycksformer blev dels en serie barnböcker, dels de båda deckarna ”Döden väntar i vattnet” (2004) i Uppsalamiljö och ”Oskuldens sista år” (2006), där modern Margit Hembergs ungdomsmiljö i Skövde är varpen i väven. Dikt- och aforismsamlingarna ”Den lilla den gamla” (2009) och ”Midnattstankar” (2013) speglar självupplevelser i barndom och ålderdom. Mormodern Signe Hedenius livsöde och släkthistoria tecknades 2010.
Birgitta slutade aldrig att skriva. För henne var detta lika nödvändigt som att äga en hund. Trots hälsans reducering kämpade hon oförtrutet. En stor familj och många vänner sörjer, saknar och tackar för vad hon gav oss.