– Jag kan sakna det där med att man kunde byta spår så lätt förut. Jag vill inte flytta men det känns som att jag kommer göra ett nytt avstamp på något sätt snart, säger Elsmari Rutersten.
Hon var 17 år när hon kom in på Sigtuna folkhögskola - ett år yngre än vad man egentligen behövde vara fick hon dispens för att börja på skolan. Hon hade noga undersökt vilka utbildningar som fanns på gymnasier och folkhögskolor och hittade till slut samhällsinriktningen på Sigtuna folkhögskola.
– Jag tyckte att många skolor upprepade mycket av det man fick lära sig i nian och det var jag trött på. Jag ville ha specialinriktningen direkt när jag började ettan och det gjorde man där.
Tiden på folkhögskolan blev väldigt lärorik för Elsmari Rutersten. På skolan gick elever från flera olika länder bland annat Island, Tyskland, Kina och USA. Dessutom gick det många äldre kvinnor på skolan som varit hemmafruar och nu ville läsa in gymnasiekompetens.
På helgerna åkte hon hem till Sala, men med tiden blev resorna färre.
– Det var en jätterolig tid i mitt liv och det var spännande att lära känna så många olika människor från olika länder. Jag gick från att vara en lanttjej till storstadstjej.
Efter tiden i Sigtuna bodde hon tre år i Stockholm där hon hade olika kontorsjobb.
– Det var hur lätt som helst att få jobb på den tiden. Det enda de frågade var i princip: ”Kan du skriva maskin? Bra, då får du jobbet”. Så hade det aldrig gått till i dag.
Men intresset för språk och andra länder växte. Hon flyttade till Göteborg där hon bland annat läste kurser i internationella relationer vid universitetet.
Som yngre skrev hon också mycket och drömmen var att bli utrikeskorrespondent. Hon sökte till journalisthögskolan flera gånger utan att lyckas bli antagen.
I stället flyttade hon till Surahammar och jobbade ett tag inom hemtjänsten. I Surahammar mötte hon också sin make och de flyttade senare till Bålsta.
En syokonsulent vid Uppsala universitet fick så småningom in henne på tanken att utbilda sig till bibliotekarie. Och det ångrar hon inte.
– Det är jag väldigt stolt över att jag gjorde. Det här var 1996 och jag hade ju haft ett uppehåll i studierna sedan i mitten av 1980-talet.
Sedan tio år tillbaka arbetar hon som bibliotekarie på Upplands-Bro bibliotek och ansvarar just nu för barn- och ungdomsverksamheten.
– Jag trivs väldigt bra och det är ett otroligt varierande och utåtriktat jobb. Vi brukar prata mycket på jobbet om att man inte behöver göra samma sak hela tiden utan det går att byta uppgifter och det är det som gör det kul.
Skrivintresset finns kvar och drömmen om att skriva en egen bok kanske snart blir verklighet.
– Det är kanske det man ska ta tag i nu när jag känner att jag börjar stagnera lite. Det är ju min stora dröm.