Han tillhör en av Sveriges mest kända artist- och teaterfamiljer, som vimlar av skådespelare, artister, sångare, dansare och dj:s. Hans mamma, Pernilla Wahlgren, började själv som barnskådis en gång i tiden så avståndet till scenen var inte långt. Däremot kan man undra över hur det är att tillbringa uppväxten i en så offentlig familj.
Blev du utstirrad när du var ute och fikade med släktingarna?
– Ja, men det blir man fortfarande. Men i Sverige är folk rätt lugna, de är vana vid att se kända människor överallt. Det är inte som i USA, där det är vanligt att folk går fram till artister och ”ska vara fans”.
Riktigt så mycket besväras kanske inte Benjamin Ingrosso av fans när han är i USA än så länge, men han siktar definitivt på att ta sig in på den amerikanska marknaden. Om han inte har synts till så mycket i Kanal 5-serien ”Wahlgrens värld” under den första säsongen så beror det på att han har varit mycket i USA, för möten med skivbolagsdirektörer och samarbeten med låtskrivare och producenter. Han har en dröm om att lansera sin musik på den stora marknaden.
Mjukstarten gick via Melodifestivalen 2017, där han tävlade med ”Good lovin”. En låt med det soulpopsound han gillar, och som bröt av lite mot den övriga uppställningen.
– Det var just därför jag ville vara med i Mello, för att man kanske var lite ensam om det soundet i den tävlingen. Det var en chans att hitta en bredare publik.
Som liten har han spelat Rasmus i ”Rasmus på luffen”, Lillebror i ”Karlsson på taket flyger igen” och Sune i produktionen med samma namn på Stockholms privatteatrar.
– Jag är superstolt över det jag gjorde då eftersom jag var så ung, men då var då och nu är nu, säger Benjamin Ingrosso.
Skådespeleriet har han lämnat. För tre år sedan sajnades han av skivbolaget Ten Music Group, grundat av Ola Håkansson, och sedan dess är det musiken och artisteriet som har hans fulla fokus. Musik har han alltid hållit på med, säger han, bara inte som yrke förrän nu.
Någon formell skolning har Benjamin inte. Han gick i vanlig skola hemma på Lidingö och en termin på ett gymnasieprogram, innan han hoppade av för att satsa på artistkarriären.
– Jag fick en liten synth av min mor när jag var 12–13 år, och sedan satt jag och spelade en massa, kom på egna ackord och började skriva låtar på pianot. Än i dag spelar jag mina hemmagjorda ackord. Samma sak på gitarren.
Blir det problem när du jobbar med andra låtskrivare?
– Det blir lite svårare ibland med tanke på att om de säger ”kan du lägga ett A”, så går inte det, eftersom jag inte vet vad ett A är. Men ibland blir de bara imponerade av att jag kan spela så bra fast jag är självlärd.
Med tanke på ditt yrkesval, vilka plus och minus ser du med att komma från en känd familj?
– Fördelarna är att man redan känner rätt många i branschen, och folk har väl koll på en och vet vad man är duktig på. Nackdelen är att den större allmänheten redan har en bild av vem man är; att man har åkt på räkmacka, eller att man är lite ocool och så där. Så det får man jobba sig bort ifrån.
För övrigt har han också ett annat arv från familjen; hans pappa, Emilio Ingrosso, har drivit restauranger i många år. Benjamin har själv ett stort matintresse vid sidan av musiken och lagar gärna italienskt, i enlighet med sitt italienska arv. Så mycket mer får inte plats i hans hektiska liv för närvarande. Han har just avslutat en lång sommarturné med 26 spelningar, och ska nu sätta sig i studion för att jobba fram nya låtar.
Sedan åker han tillbaka till Los Angeles för att skriva nya låtar till sitt kommande debutalbum. En internationell karriär hägrar.
– Att få stå på utsålda arenor och köra en hel konsert, det är fortfarande min dröm.