En naken barnkropp, nerkladdad med kaksmet han hade blivit tillsagd att inte röra. En fet rubrik som berättar både vad barnet heter, hur gammal han är och att han blivit ”tagen på bar gärning”. Jag ser honom på en stillbild i mitt flöde och tänker att han inte vet om att han finns där. Jag väljer att inte trycka på klippet, dels för att jag är av åsikten att gulliga barnklipp mest är roligt för den närmaste klicken, men framför allt för att det barnet står naket och blir påkommen med något han uppenbarligen inte ville att någon skulle se. Men det spelar ingen roll för efter några sekunder har flera delat klippet som då automatiskt spelas upp, om och om igen.
Att vi är många som lägger upp bilder på våra barn i sociala medier utan att fråga har tidningen Kamratposten snappat upp. I veckan berättade SVT om undersökningen Kamratposten gjort efter att barn började höra av sig till tidningen om att de tycker att det är jobbigt när deras föräldrar lägger upp bilder på dem utan att fråga. Föräldrarna till mer än var fjärde barn av de som tillfrågats lägger regelbundet upp bilder utan lov. Ett barn berättade att ”Det kom som en chock när jag upptäckte det. Mina föräldrar har flera hundra vänner och släktingar som ser. Till och med några av mina kompisar kan se! Det känns pinsamt och jobbigt”.
För det mesta anser jag att föräldrar behöver färre pekpinnar, inte fler. Till skillnad från många tyckte jag till exempel att den skylt med texten ”Vänligen stäng av telefonen. Du ska på ditt livs viktigaste möte… mötet med ditt barn” man satt upp på en förskola var mer irriterande än något och jag tycker att argumentet ”Men tänk på baaarnen!” används lite för frekvent. Men så ibland, när det sunda förnuftet så uppenbart halkat efter, tycker jag att vi måste reagera. Och tänka på barnen.
Jag förstår att man vill lägga upp bilder på sina ögonstenar, framför allt när de är så där jäkla gulliga som bara ens barn kan vara. Men kanske behöver det inte vara svårare än att vi faktiskt respekterar barns integritet på samma sätt som vuxnas. Jag känner inte någon som skulle uppskatta att få en nakenvideo på sig upplagd på nätet utan att först ha blivit tillfrågad. Och jag tror inte att småbarn, tillfrågade eller ej, förstår vidden av vad det innebär att få sin avklädda kropp spridd på nätet. Det behöver inte handla om att vi tillskriver en oskyldig barnkropp vuxenvärldens sexualiserade syn, utan om att nakenhet helt enkelt är en sådan sak som man ska kunna få bestämma över själv. Inte minst på nätet.