I maj 2005 kunde UNT berätta om Magnus Flock, som blivit den första svensk att bestiga Mount Everest via bergets norrsida, den branta baksidan. Och när han kom hem till Sverige var Uppsalabon ett hett intervjuobjekt.
– Jag fick sitta med i tv-soffor och sånt, men sedan lugnade det ned sig, berättar Magnus Flock när vi träffas på ett kafé i Uppsala.
Några fler expeditioner blev det inte. Beslutet att lägga av fattade han några månader efter hemkomsten, i samma ögonblick som han fick reda på att han skulle bli pappa.
– Då bestämde jag mig för att nu är det ett annat äventyr som väntar.
I dag har han två barn som bor hos honom på halvtid. Sitt jobb har han ute på Nordsjön, som anställd på ett norskt oljebolag.
– Jag har hand om säkerheten när olika underhållsarbeten ska utföras ombord på plattformen. Framför allt handlar det om skvalpzonen, alltså området mellan havsytan och plattformen, berättar han.
Magnus Flock jobbar 14 timmar om dagen 14 dagar i rad under varje sejour på plattformen.
– Du jobbar, äter och sover. Mycket mer hinner du inte.
Jobbresorna går med flyg till Stavanger och sedan vidare med helikopter. Det inte svårt att bli avundsjuk på helikopterpendlaren.
– Du kanske inte ska skriva det, men jag skulle faktiskt föredra att pendla med grön buss, säger Magnus Flock och skrattar.
Redan som barn började han lockas av strapatser. Som 13-åring paddlade han Fyrisån från Dannemorasjön in till Uppsala och året efter gav han sig på Kebnekajse. Han blev sedan en inbiten fjällvandrare och på slutet av 1990-talet började han även med klättring, en kombination som gjord för att börja med bergsbestigning.
– Jag var uppe på Mont Blanc 2001 och efter det använde jag alla lediga stunder till det där, säger Magnus som på den tiden jobbade i en friluftsbutik i Uppsala.
Under några år gjorde han flera expeditioner runt om i världen. Att tillsammans med två andra skida över Grönlandsisen nämner han som en av höjdpunkterna. Det var 2004, och när han kom hem började han planera Mount Everest-expeditionen tillsammans med kamraten Fredrik Sträng. Men när Magnus Flock nådde toppen 21 maj 2005 hade kamraten redan tvingats vända.
– Det främsta målet är alltid att överleva och komma hem. Av samma anledning väntade jag med att njuta när jag stod där på toppen. Min främsta tanke var att vad skönt, nu slipper jag klättra mer uppåt, säger Magnus Flock.
Han menar att det är en orsak till att bergsklättrare omkommer är att de har lagt för mycket fokus på att nå toppen och inte sparat krafter till nedklättringen. Han och Fredrik Sträng visste alltför väl riskerna med bergsklättring. De lärde känna varandra genom den gemensamma vännen Göran Kropp som omkom vid en klättring 2003.
– Bortfall i bekantskapskretsen är tyvärr en del av verkligheten för bergsklättrare.
Av de 20 personer som gav sig av mot toppen 21 maj 2005 överlevde bara 18. En av klättrarna dog i princip i Magnus Flocks armar.
– Hans kropp hade helt gett upp. Jag försökte ge honom te och choklad men det gick inte.
Även om de arbetare som Magnus Flock assisterar i dag utför till synes farliga uppdrag har norsk industri med hjälp av oljekapitalet satsat stora pengar på säkerhetsutvecklingen. Men just nu är det svåra ekonomiska tider på Nordsjön och Magnus Flock, som har varit arbetsbefriad ett par månader, funderar över nästa steg i karriären.
– Jag skulle vilja jobba med säkerhetsfrågor i den svenska industrin. Sverige ligger efter Norge på den punkten och jag skulle gärna ta med mig mina lärdomar från Norge hit.↔