Barnen är en viktig del av livet

Och eftersom Ingrid vurmar för barns väl och ve framför allt annat kan hon inte sitta med armarna i kors i köket. Tillsammans med sina själsfränder i den ideella föreningen Vänner emellan samlar hon in pengar som sedan omvandlas till tvättmaskiner för nödlidande barnfamiljer i den litauiska staden Plunge.
Barntycke har hon alltid haft. Hon minns hur hon, sex år gammal, hälsade på faster Karin som jobbade i en förskola i hemstaden Örebro.
- Då bestämde jag mig för att bli förskollärare. Och så blev det också.

Fram tills hon träffade Dag, 1976, och flyttade till Uppsala jobbade hon på Mallorca och i Beverly Hills. Efter tre år på en förskola föddes Malin och då, under de följande tio åren, var Ingrid dagmamma.
- Jag skaffade barn för att vara med det och ta hand om det, säger hon med bestämd röst.
Efter åren som dagmamma åt småbarn ville hon göra något nytt och då helst med lite större barn. Jobbannonsen om en elevassistent till Kvarngärdets internationella skola hade inte kunnat komma lägligare.
- Det är så roligt att vara med barnen som går på särskolan! Barnen är förståndshandikappade så jag hjälper dem att läsa, skriva, räkna, sy symaskin. Jag lär dem att knyta sina skor, dra upp jackans dragkedja. Det viktigaste är att lära dem fungera i samhället: hur åker man stadsbuss, går på badhus, handlar i en affär, fikar och beställer mat i en snabbrestaurang. Det där praktiska är så mycket roligare att lära ut än att två och två är fyra.

Belöningen låter inte vänta på sig. Hon får massor med spontana kramar.
- Den största belöningen är kanske när jag ser att de klarar något som de länge övat på, som knyta skorna. Då känner jag wow, säger hon och klappar med handen mot hjärtat.
För två år sedan fick Ingrid ett infall. Efter 17 år på särskolan skulle hon sluta och ägna mer tid åt sina fritidsintressen, träslöjd, resor och friluftsaktiviteter. Det gjorde hon också. Men hon har svårt att låta bli jobbet helt. Hon hoppar in som vikarie och fortsätter att träffa elever på fritiden.

Ansiktet spricker upp i ett stort leende då hon berättar om en elev som 15 år efter avslutade studier fortfarande bjuder henne på födelsedagsfesten.
Ingrids egen födelsedag inträffar på nyårsafton. Då brukar nyårsfyrverkerierna i Nyby sätta extra färg på firandet.
Fast när hon fyller jämnt vill hon gärna ge sig hän åt ett äventyr. På sin 60-årsdag red hon elefant i Thailand. Tio år tidigare firade hon på Sri Lanka. Ännu tidigare, firade hon sin födelsedag i Hemavan med kurskamrater från Friluftsfrämjandet.
- Det var norrsken. De hissade upp mig 20 gånger och kastade mig i snön 20 gånger (en gång för varje år). Sedan fikade vi en snöka (snögrotta). Det var underbart att uppleva det. Den här nyårsaftonen glömmer jag aldrig, säger Ingrid Lundgren.

Barnen är en viktig del av livet

- Det är fruktansvärt! I Litauen har de dragit in både skolmaten och barnbidraget. Många barn far illa utan att någon ser det. Barnen får inte tillräckligt med hjälp, suckar Ingrid Lundgren och bedrövelsen går inte att ta miste på trots den mysiga adventsbelysningen i köket.