När Per-Arne, eller P-A som han kallas av de flesta, börjar prata om jobbet vid SLU och Institutionen för stad och land låter han entusiastisk.
– Det är en ovanligt trivsam arbetsplats. Jag tror att det är många som håller med om det. Det är fantastiskt trevliga människor som jobbar här, forskare och studenter från olika delar av Sverige och många andra länder. En arbetsplats som präglas av en generös och tolerant inställning.
P-A är genuin Uppsalabo. Här är han född och uppvuxen och här har han bott i hela sitt liv. Han är yngst av fyra bröder, mamma och pappa är från Småland.
Pappa var handelsresande i pappersvaror och fick det här distriktet sig tilldelat och så kom de att bo i Uppsala. P-A bodde som barn i Graneberg.
– Det var ett trivsamt område att växa upp i. Många ungar att leka med, vi lekte vid Lyssnaängen och Skarholmen och alla gick i Sunnerstaskolan. När det var dags för högstadiet så fick man lämna den här trygga miljön. Det var några hårda år och jag trivdes inte alls.
P-A gick på Katedralskolan på högstadiet och sedan blev det internatskolan Fjellstedtska som externelev. Gymnasiereformen kom i slutet av 60-talet och på Fjellstedtska inrättades en samhällsvetenskaplig linje.
– Det var en otroligt rolig tid. Vi var ett gäng som var inne på musik och hade samma politiska tankar. De vänner jag fick då har jag fortfarande kontakt med. Vi hade väldigt mycket åsikter om allt, vi var väldigt samhällsorienterade. Allting hände på en gång, tyckte man. Allt var så självklart de här åren. Man var mot imperialismen, mot Vietnamkriget. I vissa avseenden kanske vi var naiva och nog gjorde vi en del felbedömningar men jag står fortfarande för samma värderingar även om man naturligtvis får ett annat perspektiv när man blir äldre.
Med sig hemifrån hade P-A humanistiska tankar – mamma och pappa var missionsförbundare – men också musiken. Båda föräldrarna var mycket musikaliska och sjöng i missionskyrkokören. Hans pappa spelade olika flöjter och andra instrument och höll gärna på med musik när han var ledig.
P-A spelade flöjt och piano i kommunala musikskolan och på Fjellstedtska kom gitarren in i hans liv. Ett tag spelade han också trummor och det blev flera tillfälliga band under den här tiden.
– Många med mig var engagerade i Uppsala musikforum. Jag tror att vi hade runt 2 000 medlemmar ett tag. Det började med att några musiker tyckte att det skulle kunna finnas andra ställen än de studentikosa nationerna att spela på. Det fanns liksom ingen annan scen, förutom Rackarbergspuben förstås.
P-A satt med i redaktionen för medlemsbladet och började illustrera. Ritat mycket hade han gjort sedan han var liten.
– Efter gymnasiet visste jag inte vad jag ville bli. Vi var några som tyckte att det var roligt att rita och måla så vi började läsa konstvetenskap.
Institutionen låg vid den här tiden i nuvarande Katedralkaféet bredvid Domkyrkan. Under början av 70-talet restaurerades Domkyrkan och man sökte studenter från Konstvetenskapliga institutionen som ville hjälpa till med att ta hand om vägg- och takmålningarna.
P-A hoppade av studierna och jobbade inom konservatorsfirman som fått uppdraget i Domkyrkan tills restaureringen var klar 1975 och sedan ett par år till med olika uppdrag, bland annat universitetsaulan, Västgöta nations festsal och Linnémuseet.
Efter ett tag tog det slut med konservatorsuppdrag och P-A blev arbetslös en tid, han tog lite illustrationsuppdrag, jobbade i en byggreparationsfirma några år och gick sedan en maskin- och verkstadssnickarutbildning. Sen följde några år vid Upplands regemente och Byggnadsstyrelsen och till slut blev det jobb på SLU där han nu har varit sedan 1995.
– Man är ju något slags allt i allo. Jag jobbar med allt ifrån lokalplanering, undervisningsservice, utrustning och datorsupport.
Det går inte att berätta om P-A utan att nämna bandet och hönsen, förstår man snart. Sedan ungefär trettio år spelar P-A gitarr i ett garageband på fritiden.
– Bandet har alltid varit väldigt viktigt. Jag tycker att det är en underbar form av socialt umgänge.
Och så var det det här med hönsen. På villatomten i Norby spankulerar de omkring tillsammans med de två katterna och hunden.
– Några grannar uppvaktade min fru med två höns när hon fyllde fyrtio, mest på skoj. Men vi bestämde oss för att behålla dem och det visade sig bli väldigt trivsamt. I dag har vi fem stycken som levererar ägg i lagom takt.