Simon Elliott häller upp kaffe på köksbänken i Vattholma.
– Gillar ni starkt kaffe? frågar han på brittisk engelska.
– Folk brukar klaga på att jag gör för starkt. Men i Jämtland gillar de starkt kaffe. Jag var där nyligen på Storsjöyran i Östersund och frågade efter en kaffe i ett mattält. Det var så starkt! Kaffet var tjockt och klibbigt. Det var som tjära, säger Simon.
Simons fru Emma är från Östersund. Paret brukar åka upp dit med sina två barn och hälsa på hennes föräldrar. Simon och Emma har varit ihop i elva år nu. De träffades på nätet. De kan inte riktigt komma ihåg hur, men det äldsta mejlet de hittat är från 2001. Efter att ha skrivit till varandra ett tag sågs de.
– Jag sade till henne att jag kunde komma över till Sverige och hälsa på henne. Vi klickade, och började flyga fram och tillbaka till varandra. Sedan började Emma studera arkeologi på universitet i Liverpool och jag flyttade dit. Vi gifte oss 2004 i Östersund när vi fortfarande bodde i Storbritannien. Sedan frågade hon mig om jag ville flytta till Sverige, och jag tänkte ”varför inte?”.
Simon växte upp i Haverhill, en stad nära Cambridge. På fritiden spelade han fotboll och tog poäng för The Duke of Edinburgh Award, som är som att gå i scouterna. I skolan var han klassens clown. Han tyckte om att stöka runt och synas. Efter gymnasiet började han jobba i Cambridge med att dela ut EU-bidrag på jordbruksdepartementet. Planerna var att ta ett sabbatsår, men han fick mersmak av att tjäna pengar.
– Jag tyckte om att dra in pengar, och bestämde mig för att jag inte skulle studera på universitet. Jag ville hellre tjäna pengar i stället för att ha skulder. I England är utbildningen inte gratis som här. Det hade slutat med att jag hade tagit examen med tusentals pund att behöva betala tillbaka.
Simon har jobbat på många olika jobb. Efter jobbet i Cambridge arbetade han på ett företag som bland annat ordnar den stora musikmässan Midem i Cannes varje år. Sedan jobbade han på olika försäkringsbolag med skadeståndskrav, och på en advokatfirma.
– Jag tjänade bra på det, men det var aldrig min passion. Jag har alltid tyckt om mer kreativa saker som musik och fotografi.
Nu jobbar han som ekonom i Stockholm på Procter and Gamble – ett företag som bland annat äger märken som Wella och Pampers. Simon trivs med sitt jobb men har en dröm om att försörja sig som fotograf. Han har gått flera kurser i fotografi, och går just nu en distanskurs på Photography Institute i London.
– Nu får jag använda min kreativa sida. När man bara jobbar på ett kontor hela dagarna med ekonomi, som är ”pretty dull” – ganska trist, är det skönt att få komma ut och uttrycka sig genom att fota.
I sommar ska Simon ta sig an Upplandsleden. Han har precis köpt en ryggsäck som har plats för kameran, och planerat sin rutt. Det blir en fem dagars lång vandring från Fjälllnora till Mehedeby.
– Jag gillar att vara ute i naturen. Där kan jag rensa mina tankar och samla energi. Det är avslappnande. Jag spenderar mina veckor i ett kontor framför en dator, så det är skönt att få komma ut. Det här är ett vackert land. Det ska ni svenskar vara stolta över.
Simon trivs i Sverige. Det enda han verkligen saknar är pubkulturen. I South Norwood i London där han bodde hejade alla på hans favoritlag Crystal Palace. Han träffade ofta vänner efter jobbet i en bar och tittade på fotboll. Här är det inte samma sak.
– Jag har aldrig bott i ett hus i Storbritannien som ligger mer än 50 meter från en pub. Ni svenskar träffas över en fika, men när vi träffar varandra tar vi en varsin pint på en bar.