Det här är, i korthet, historien om bagaren som tog klivet 70 meter upp i skyn: Efter grundskolan sökte han in på livsmedelsprogrammet på Ekebyskolan. Ganska snart efter studenten fick han jobb på Centralbageriet i Uppsala där han stortrivdes. Han formligen öser lovord över sin dåvarande arbetsgivare, Roland Jacobsson.
– Han var den bästa chef jag haft. Det var så jäkla kul att jobba hos honom. Jag fick prova på allt, från tårtor till speltbröd. Fattar fortfarande inte varför jag slutade.
Men det gjorde han i alla fall efter några år. På nästa arbetsplats trivdes han inte alls lika bra. Så efter drygt ett år sa han upp sig efter att ha sagt vad han tyckte till arbetsgivaren.
Medan han funderade på vad han skulle ägna sig åt fortsättningsvis jobbade han på ett bilrekonditioneringsföretag i Uppsala.
– Det var helt okej att putsa och tvätta bilar men det var ju inget jag ville göra resten av livet.
Det var nu hans storebror kom med förslaget att han skulle bli kranförare, precis som han själv. Ett väldigt bra förslag, visade det sig. För lillbrorsan visade snabbt att han hade fallenhet för jobbet. Efter en utbildningsperiod och en tid som lärling fick han snart på egen hand manövrera kranen. Det handlade om att lyfta tunga byggelement på plats, utan att få ”gung” på lasten. Det klarade han med bravur.
– Det kändes som en revansch. För jag hade en ganska stökig uppväxt och det är många som trott att det aldrig skulle bli något av mig.
Den första arbetsplatsen blev Hammarby sjöstad. I Uppsala har han bland annat varit med och byggt stadsdelarna Industristaden och Fyrisvall samt Q-Meds anläggning vid Fyrisån. När vi träffar honom har han precis gjort sitt sista arbetspass inför semestern på den nya nationalarenan i Solna.
Hur är det att jobba 70 meter upp i luften, undrar vi.
– Ganska ensamt. De första veckorna blev man sjösjuk för det gungar ganska bra däruppe. Men det gick över ganska snart.
För tillfället manövrerar han en kran med styrhytten på marken vilket har sina fördelar. Dels är det mindre ensamt, dels underlättar det om man till exempel skulle behöva gå på toa under ett arbetspass. Något som är ganska problematiskt när man sitter 70 meter upp i luften. Att han nu hamnat rätt i livet är tydligt. Och dessutom att han är väldigt tacksam för det stöd han fått av dem som trott på honom.
– Det är en chef till som jag på något sätt skulle vilja tacka för att han varit kanonsnäll mot mig. Han heter Jan Winberg och var min chef på ett kranföretag jag jobbade för till alldeles nyss.
Nu väntar, förutom en bebis någon gång i mitten av juli, en efterlängtad semester med familjen i Falkenberg på sambons föräldrars sommarställe. Sen fyller han på med några veckors pappaledighet innan det är dags att ta plats i styrhytten på lyftkranen igen.
Framtiden ser ljus ut för dagens 30 år gamla jubilar.
– Kranförare är jätteeftertraktade, både i Sverige och utomlands. Så några problem att få jobb kommer jag nog aldrig att få.