"Att vara författare är min natur"

Nattuggla som hon är ägnar Marianne Ahrne nu sena kvällar och nätter åt att översätta en kollegas filmmanus till franska. Rösten är full av hänförelse:
– Franska är lite speciellt, man tänker annorlunda än på svenska. Om det ska bli idiomatiskt måste man ibland skriva om för att hamna mitt i prick. Det är gymnastik för hjärnan, och att arbeta med språket är bland det roligaste jag vet. Jag är en skrivande människa: språket är heligt för mig. När jag hör eller läser ett språkfel reagerar jag som för en örfil.

Kärleksrelationen till språket slog rot under de njutningsfulla lästimmarna med mormor i Falköping. Den fortsatte genom uppsatsskrivandet i skolan, då hon elva eller tolv år gammal började skriva dagbok och kanske några dåliga noveller.
Likväl var hennes första drömyrke mjölkpiga, och redan som åttaåring lärde hon sig mjölka.
– Förmodligen är jag den enda nu levande regissör som kan handmjölka en ko. Jag har alltid haft lätt för kontakt med djur och aldrig varit rädd. Med människor är det annorlunda. Jag har svårt att tyda undertexter och går därför på nitar. Men människor är intressanta, och mitt yrke går ut på att försöka förstå dem och mig själv. Att förstå och gestalta, det är min drivkraft.

Även intresset för film är sprunget ur uppväxten. Morfar var Falköpings stadskamrer, med en ständig ström av gratisbiljetter till stadens två biografer. Sedermera recenserade 17-åriga Marianne filmer åt Falköpings Tidning. Men tanken på att bli filmregissör kom inte förrän hon själv spelat och regisserat teater i Lund och avfärdat lärarkarriären efter ett mellanspel vid Umeå universitet.
– Med film kände jag att jag skapade en värld, att jag kunde kombinera min passion för språk och mitt intresse för levande människor.
Med fyrtio filmer och tv-produktioner i bagaget vet hon vilka delar av arbetet som tilltalar henne mest:
– Jag är väldigt mycket en ensamvarg. Därför är det mest lustfyllda att skriva manus och klippa. Själva inspelningen är i regel både himmel och helvete. Man kastas från det ena extrema tillståndet till det andra.

Trots att hennes längtan att skriva böcker var det ursprungliga och det hon upplevde som livsviktigt, romandebuterade hon först i 40-årsåldern.
– Att vara filmregissör är mitt yrke, att vara författare är min natur, säger Marianne Ahrne.